Här steg de ryska styrkorna i land

Historien om den ryske konteramiralen Nicolaj Bodisko, som gick i land med sina styrkor på 1 200 - 2 000 man, i Slesviken, är inte på långa vägar lika känd som den om Valdemar Atterdags härjningar på ön.
Våren 1808 fanns inga soldater på Gotland. De hade flyttats över till Finland, där Sverige var i krig med Ryssland.
Högste militäre och civile chef på Gotland var tillförordnade landshövdingen Erik af Klint, 76 år.

Tidigt på morgonen den 22 april, manövrerar åtta ryska fartyg, försedda med svenska flaggor, fel i dimman och hamnar i långgrunda Slesviken.
En av de första gotlänningar ryska krigsmakten kommer i kontakt med är prästen i Grötlingbo, Lars Åkerman, som får försäkringar om att inget ont ska hända bönderna om de bara ställer hästar till förfogande.
Bodisko, hans officerare och soldater rider och vandrar mot Visby, och förser sig på vägen. Soldaterna äter av lamm de själva slaktar på vägen. Konteramiralen och hans närmaste officerare äter gott på flera gårdar, företrädesvis prästgårdarna, som rustar med allt de har.
Den 23 april går diskussionerna heta i Visby. Magistraten med borgmästare Grewesmühl i spetsen anser att motstånd är lönlöst. af Klint vill annorlunda och ger order om att de 600 gevär man lyckats uppbåda skickas till Ajmunds. Bönderna på södra Gotland är redan uppmanade att samlas vid Ajmunds bro för att där stoppa ryssarna.
Men när landshövdingen inser att inget krut finns till gevären ger han med sig. Han rider till Ajmunds, där han möts av ett uppbåd bönder försedda med jakt- och sälgevär, liar, grepar, störar och knivar fastbunda vid käppar.

Han uppmanar dem att vända hem men "när han sade att Fosterlandet inte skulle lämna ön i sticket, möttes han av ett råskratt så rungande, att han trodde att han skulle blåsa omkull". (Ur Hans Björkegrens bok Bron vid Ajumnds).
Kapitulationen skedde vid ett möte mellan af Klint och Bodisko i Sandäske gästgivargård. Där försäkrade ockupanten att gotlänningarna skulle få behålla sina lagar, sin religion, egendom och säkerhet så länge de inte gjorde motstånd.
Kanske gjorde löftet att inte införa livegenskap på Gotland saken lättare?
Bodisko hade redan lagt märke till att på Gotland rådde man sig själv.
"Alla tycktes arbeta för sitt. De verkade helt fria; gäspande och morgonslöa kom pigorna och drängarna ut på gårdsplanerna och sträckte på sig och ingen skrek åt dem och satte fart med hugg, slag, sparkar och knutpiskor...Folk gjorde precis vad som behövde göras, men inte mer, och de gjorde det till synes utan tvång. Alla var sina egna herremän. Hur kunde ett samhälle fungera och vara välmående när det var inrättat på det viset?"(Bron vid Ajmunds).
När Bodisko och hans mannar kommer till Visby får stadsborna upplåta sina hem för dem. 4 000 borgare härbärgerar kanske 2 000 man, med mat och logi.

Bodisko tog över styret av staden men de allra flesta ämbetsmännen fick behålla sina tjänster.
Landshövdingen hade under dygn två efter landstigningen sett till att få iväg två båtar till fastlandet, med bud om den ryska landstigningen samt med större delen av stadskassan.
Det dröjde inte länge innan Bodisko hade stängt till öns hamnar och gett order om att ta bort alla roder från båtarna. Den som lämnade ön skulle bestraffas med döden.
Även Bodisko hade skickat bud österut om att han ville ha förstärkningar till ön. På svenska fastlandet hade man redan den 26 april nåtts av nödropet från Gotland. Linjeskeppen Manligheten och Tapperheten avseglade för att hindra ryssarnas fartyg, som låg i Slite, att ta sig därifrån.
Åtta svenska fartyg med 2 000 man anlände sedan till Östergarn den 14 maj. Bodisko, som trodde att svenskarna var betydligt fler, skrev under den ryska kapitulationen.
När svenskarna tågade in genom Söderport, marscherade ryssarna ut genom Österport. De fick fri lejd till Slite där de lämnade sina vapen och seglade iväg på sina egna skepp.
Var detta historiens fredligaste ockupation?
En nutida internationellt känd säkerhetspolitisk expert, Bo Pellnäs, kommenterar:
- Gotland, och Sverige, hade en hiskelig tur! Det var enda gången Gustaf IV Adolf klarade av att fatta ett snabbt beslut kombinerat med att de ryska trupperna blev försenade!