Här skärskådades hundratals hundar från nos till svans

Att gå på hundutställning som åskådare är ett sant nöje, även om man inte är eller ens planerar att bli hundägare. I helgen som gick var det garanterat många som besökte grönområdet vid Oscarsstenen för att ta del av hundlivets många sidor. Här arrangerades, med all säkerhet det största hund-jippot någonsin på ön, i regi av Gotlands kennelklubb och Södra brukshunds-klubben på Gotland. I var sitt evenemang, det vill säga kennelklubben höll i en nationell och internationell utställning medan brukshundsklubben anordnade en agilitytävling, kom deltagare från hela landet för att slåss om åtråvärda titlar.
Det är uppskattningsvis cirka 3000 personer här, berättar Carina Persson från kennelklubben - och nog var där jyckar alltid. Inte sällan på en arms avstånd från sin husse/matte.
Stämmer uttalandet ¿sådan herre, sådan hund" då? Om man kikar efter stilar och jämför kan det i många fall tyckas finnas slående likheter. Som mannen med feminina höftvikningar och krulligt hår, i kopplet trippar givetvis en välfriserad pudel....eller killen med nithalsband som äger en bullterrier med liknanade koppel.
Frågan kastas ut till Stockholmaren Karl Henrik Nanning som äger en Grand Danois, eller Scooby Doo-hund, om ni förstår. Casper, som hunden heter, rör sig sävligt bredvid husse.
Definitivt! Jag gillar att sträcka på mig. Jag tycker vi kompletterar varandra väldigt bra, det är stil, klass - och vi spänner liksom ut musklerna, när vi visar upp oss. När jag är i uppvisningsringen klär jag mig i svart och gärna kavaj, det matchar honom, säger Karl Henrik som druckit skumpa efter uppvisningen för att fira att det gick bra.
Casper fick kyckling, så han har också festat!
<span class=MR>Olika inställning</span>
Många som deltog gör det mest för skojs skull, de tränar inte sitt uppförande tillsammans med hunden på något särsklit sätt.
En del vet inte vilken ras deras hund har, eller när det är dags för dem att delta, säger en av medarrangörerna vid domartältet - och tycker det är för dåligt.
Andra var där för att vänja sig vid miljön. Bertil Sjöberg spanade på andra hundägares beteende tillsammans med Krike, en åtta månaders Lejonberger.
Det är inte lätt att ta in röran. Vissa ägare ter sig mer stressade än hundarna, säger han och berättar om ett par som blev osams precis innan deras gemensamma älskling skulle in i ringen för uppvisning.
Tydligen ligger det mycket prestige i det här.
Någon vinnare tror inte Bertil att han blir när det gäller ring-beteende, utan den biten kommer nog Krike att stå för i framtiden.
Särskilda poser gäller, man ska ha armen rak och skutta på ett visst sätt. Det kommer aldrig att gå! Domaren har nog en standardiserad mall på näthinnan och accepterar inga avvikelser...
Han tycker det är kul att hundklubbarna ordnar den här sortens evenemang. Folklivet runtomkring, det lockar.
Det är roligt att folk som besöker Gotland har en speciell uppgift när de kommer hit. Ön är ju inte bara ett "turist- och sand mellan tårna" ställe. Gotlänningarna kan också behöva träna på att organisera saker som att räkna hamburgare, fixa toaletter och parkera bilar i fält. Det görs inte så ofta.
<span class=MR>Som grisar</span>
I vimlet får man höra mycket kul, som att moppsar låter som grisar. Eller om man önskar en stor hund i liten förpackning ska man välja en terrier. Och med absolut största allvar förklarar en hundägare att ¿varje hund är en egen individ, inte lik någon annan". Som om det vore något nytt.
Mycket kan ju också gå fel när hundratals uppjagade hund-ägare vistas på en och samma plätt, men enligt Lars Volmhed på Gotlands kennelklubb fungerade allt ovanlig bra.
Lite felsägningar ibland vid upprop, men sånt händer ju.
Föreställningen fortsätter, fler tävlingar denna vecka för den inbitne. Men det håller sig på lokal nivå, inte internationell eller nationell.