Här skapas upplevelser för hela landet
Riksutställningar är en unik myndighet - ingen annan är så bra på att producera utställningar som tål att fraktas och packas ner och upp, om och om igen.Ändå vill regeringen förändra verksamheten. Varför?
Foto: Henrik Radhe
Men tillförordnade generaldirektören Eva Lundqvist tycker ändå att det är bra att vi kommer just nu, för det är full aktivitet i Riksutställningars stora långtradare som står uppbackad mot lastkajen. Och det är inte ofta den är hemma.
Förra helgen togs långtradaren in i hangaren vid Bunge flygfält, där man kunde klä om den utvändigt. Nu finputsas interiören. Vagnen har fått ljuddämpande material, och är helt svart invändigt. Här ska konstnären Candice Breitz videoinstallation "Her" visas på sju bildskärmar.
Det är två dagar kvar tills långtradaren ska med färjan till Oskarshamn. På chauffören Anders Farinders bord ligger kartan som visar vägen till vernissagen på Hertig Johans torg i Skövde .
I vagnen ligger Matilda Johansson och Stina Stenlund på knä och bättrar på metalldetaljer med svart färg. Matilda är en av ett tiotalet "hemvändare" i huset. Så kallas de gotlänningar i förskingringen som genom Riksutställningar fick en möjlighet att flytta hem.
- Jag började som attributmakare på Riksteatern 1999. När jag ville flytta hem så jobbade jag först lite åt Romateatern, men det kan man inte leva på året runt. När Riksutställningar flyttade tog jag chansen, berättar hon.
Jobbet på Riksteatern var mer konstnärligt, men det på Riksutställningar är ändå tillräckligt mångsidigt för att hon ska trivas.
Det har tagit ett år för "Her" att gå från idé till att ta plats i långtradaren.
- Vi har blivit bättre på att beräkna tiden. Det här har följt tidplanen, så just nu är det ganska lugnt, säger Stefan Johansson som är enhetsledare för den tekniska produktionen.
När "Her" åkt i väg ska Stefan Johansson inleda arbetet med nästa produktion till långtradaren. Arbetet med budgeten inför nästa år ska också igång, och han har några möten inför arbetet med en utställning som ska vara klar att visa i mars.
Förutom att producera nytt består teknikernas arbete av att komplettera och reparera utställningar som är ute på turné. Träteknikern Lotti Carlgren har fått några skisser.
- Det är en efterbeställning. Utställningen "Animationsinvasion" behöver en extra skylt, berättar hon och visar en bild med en skylt som ser ut som en pil.
Lotti Carlgren demonstrerar ett annat arbete, även det en komplettering. Utställningen "Fågel, fisk eller mittemellan?" (gjorde med anledning av Naturens år 2009) behöver ett nytt skåp. Man måste ha bra fantasi för att gissa vad det ska användas till.
- Det är en trädplanteringsmaskin, berättar Lotti.
Produktionsteknikerna huserar i hela bottenvåningen hos Riksutställningar. Det är lätt att bli avundsjuk på ytorna och all utrustning som de tio teknikerna har tillgång till.
Men utrymmet är även uppställningsplats för gamla utställningar och utrustning som återanvänds. I ett hörn står den videomöbel som användes i "Fokus Kina" i väntan på nya uppdrag. Bredvid står föremål från utställningen "Nattpäron" som tidigare fyllde långtradaren.
- "Nattpäron" ska förmodligen få en permanent placering, berättar Eva Lundqvist.
Det kan bli i Malmö, Göteborg eller Stockholm.
Vi lämnar målarpenslar, symaskiner, svetsutrustning och annan teknik och går upp på övervåningen. I ett öppet kontorslandskap fyllt med datorer finns utrymme för producenter och projektledare, pedagoger och administration.
Producenten Celia Prado springer mellan lastkajen och sin plats på övervåningen. Hon är ansvarig för utställningen "Her" i långtradaren, samtidigt som hon håller på med nästa projekt. Tillsammans med Johan Pousette var hon konstnärlig ledare för Konstbiennalen i Göteborg, och från den emanerar flera projekt som Riksutställningar har på gång. Candice Breitz var en av konstnärerna som medverkare (dock inte med "Her").
- Nu håller jag på med ett mindre projekt. "What a wonderful world" blir en vandringsutställning med sju konstnärer som var med i biennalen, berättar Celia Prado.
Som producent måste man tänka på utrymme och lokaler.
- Vi har pärmar med en massa planritningar över utställningslokaler. Jag tänker mig en utställning på 200- 230 kvadrat. Det blir nog ganska lindrigt för teknikerna, tror Celia Prado.
I kontorslandskapet på övervåningsitter även Mårten Janson. Han är omvärldsredaktör, med uppgift att hålla koll på nya trender inom utställningsvärlden. Nya rön publiceras i onlinetidningen Spana, vars artiklar finns på Riksutställningars hemsida.
Någon motsvarighet till Riksutställningar har Mårten Janson inte hittat.
Men trots att Riksutställningar har en särställning och genom åren har producerat mer än 1 200 utställningar så vill regeringen förändra verksamheten.
Nuvarande regering har aldrig tyckt om utlokaliseringen, ett beslut som S-regeringen med Göran Persson hann med innan maktskiftet 2006. Efter regeringsskiftet var förberedelserna så långt gångna att flyttlasset inte kunde stoppas.
För två veckor sedan presenterade regeringen sin kulturproposition. Den genomsyras av tanken att regionerna ska få större inflytande över kulturen. Det påverkar naturligtvis institutionerna med rikstäckande verksamhet - Riksutställningar, Rikskonserter och Riksteatern.
För de tre R:en var propositionen en pisksnärt som sved. Rikskonserter ska läggas ner helt och Riksteatern bantas med tio miljoner kronor. För Riksutställningar aviseras en neddragning av anslaget med fem miljoner kronor 2011, men innan dess ska hela verksamheten utredas.
Hur ska Riksutställningar klara sig med minskat anslag?
Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth anser att Riksutställningar ska dra ner på den egna produktionen. När Riksutställningar startade för drygt 40 år sedan fanns ett behov av att göra egna utställningar, men i dag finns det starka regionala aktörer. Riksutställningar bör inrikta sin verksamhet på att vara ett pedagogiskt stöd åt dem.
Men vid Riksutställningar vill man fortsätta att tillverka utställningar.
- Vi behöver den verksamheten för att behålla vår kompetens. Det är genom att tillverkning och produktion som vi lär oss och ser hur vi kan utveckla utställningsmediet, säger Eva Lundqvist.
Riksutställningar har i Visby högre fasta kostnader än i Stockholm, trots att personalstyrkan minskat. Arkitekten Johan Celsings hus må vara vackert och prisbelönt, men hyran är hög.
Eva Lundqvist gör en snabb uträkning. Med ett anslag på 43 miljoner och fasta kostnader på 38 miljoner blir det inte mycket över till allt det andra.
Men samtidigt får regionerna ökat stöd, och en uppmaning att söka samarbete med Riksutställningar.
- Det är en ny situation. Vi kan samarbeta mer och höja samfinansieringen, men vi måste ändå ha mer egna pengar till projekten, säger Eva Lundqvist.
Det kan bli svårare att genomföra projekt som det Tomas Carlsson ansvarat för. Han berättar om sin utställning "Fågel, fisk eller mittemellan?" som just nu turnerar bland skolorna i södra Lappland.
- Utställningen åker runt i ett husvagnsliknande släp till skolor långt ute på landsbygden. Där har man inte så mycket pengar till att åka och gå på museum, så det betyder mycket att utställningen kommer till dem.
Liknande verksamhet är i fara om anslaget minskas med fem miljoner kronor, tror Eva Lundqvist.
- Sverige kommer att gå miste om väldigt mycket kultur, och det kommer att drabba barn och ungdomar, säger hon.
Den utredning som propositionen talar om ska påbörjas omgående. Om några veckor kommer representanter från kulturdepartementet till Visby, och Eva Lundqvist hoppas få veta vem får utredningsansvaret.
I vår ska utredningen vara klar, så att regeringen hinner ta hänsyn till "nya" Riksutställningar i budgeten för 2011.
Men innan dess är det val till riksdagen. Ett regeringsskifte och Riksutställningars framtid kan ta en helt ny väg.
Vi avslutar med några siffror. Under förra året hade Riksutställningars tolv vandringsutställningar sammanlagt 316 260 besökare. Som jämförelse kan nämnas att bara tre museer - Moderna museet, Naturhistoriska riksmuseet och Nationalmuseum - hade flera besökare än Riksutställningar 2008.
Så jobbar vi med nyheter