Här skadades kaj och båt ? vem ska betala?

Det säger Sten-Crister Forsberg, vd för Destination Gotland, med anledning av de skador som uppstod på grund av stormen för en vecka sedan.
Totalt uppskattas som vi tidigare berättat skadorna på kajen till cirka två miljoner kronor. Sten-Crister Forsberg säger att reparationen av skadorna på m/s Gotland uppgår till lika mycket. Totalt rör det sig alltså om kostnader på omkring fyra miljoner kronor.
Efter GA:s artikel i förra veckan så skrev Sten-Crister Forsberg ett långt mejl, där han redogör för hur han och befälhavaren ombord på m/s Gotland ser på orsaken till skadorna. Tillförordnade hamnchefen Bertil Klintbom sa till GA att det var en kevlartross i den aktre stormförtöjningen som hade brustit och orsakat att m/s Gotland slog emot kajen och fick en kraftig intryckning i fören.

?Rutten betong?
Men Sten-Crister Forsberg delar helt den uppfattning som befälhavaren ombord har om händelseförloppet, där förutom att stormförtöjningstrossen av kevlar (en kompositplast) brast också ingick att en av fendrarna på kajen gick sönder liksom delar av kajen innanför fendern. Dessutom blev tre andra fendrar skadade.
M/s Gotland varmed anledning av stormen förtöjd med allt vad som fanns av trossar. Och det är inte fartygets stora segelyta mot vinden som var problemet. Det är vågrörelserna i hamnen som stället till problem. Därför finns sedan länge önskemål om en utbyggnad av den yttre piren i Visby hamn.
? Den del av kajen som gick sönder har uppenbarligen inte haft den bärkraft som övriga delar av kajen har, säger Sten-Crister Forsberg, när han under gårdagen visade för GA vilka skador som har uppstått på kajen. Innanför själva kajkanten av betong och fendern så syns tydligt att det där är fyllnadsmassor. Sten-Crister använder också beskrivningen ?rutten betong?, när han berättar och visar för GA vad som har hänt på kajen.

Befälhavaren gjorde rätt
I ett svarsmejl från Bertil Klintbom framgår att han i stort delar rederiets uppfattning. ?Din djupanalys har jag naturligtvis inget att invända emot annat än fenderlinjen i färjeläge 6, som godkändes av er när vi byggde om för kinafärjorna?, skriver Bertil Klintbom. Han upprepar också efter ett uttalande i Allehanda att han inte har ifrågasatt befälhavarens omdöme:
?Jag har inte ifrågasatt befälhavarens omdöme utan sade att det är upp till befälhavaren att avgöra hur fartyget manövreras, men det var ingen överraskning att vädret skulle bli hårt?.
? Befälhavaren ombord har gjort allt som han skulle göra. Han har inte haft anledning att agera annorlunda, poängterar Sten-Crister Forsberg.
Från befälhavarens och rederiets sida är man helt överens om att de skador som har uppkommit inte kan skyllas på den kevlartross som brast. Även om detta förstås hade en viss betydelse. Men övriga förtöjningar längas fartygets för borde ha hållit. Uppfattningen är att: ?Själva kajen dessförinnan kollapsade runt betongfundamentet på en av de förliga fendrarna så att fendern också kollapsade och dess ståldelar och fundamentets betong kom i direktkontakt med fartygssidan och tryckte in den. Att dragmaskinens (stormförtöjningen) tross sedan brast förbättrade naturligtvis inte situationen...?

Smälte av friktionen
? När det gäller kevlartrossen som brast så överväger vi nu att ha en annan typ av tross för stormförtöjningarna. Det som hände var att kevlartrossen, som ju är gjord av kompositplast, smälte av friktionen och gick av, säger Sten-Crister Forsberg.
Destination Gotlands vd Sten-Crister Forsberg och kommunens tillförordnade hamnchef, Bertil Klintbom, tycks alltså i stort vara överens.
Men sedan återstår att se om försäkringsbolagen är det. Sten-Crister Forsberg är också nöjd med att reparationsarbetet pågår och att det startade redan dagen efter stormen. Han tycker också att ett reservfärjeläge i Slite vore bra.
Sten-Crister Forsberg vill också förtydliga varför stormförtöjningarna kom till. De installerades i Visby och Oskarshamn i höstas och nu är under installation i Nynäshamn. Stormförtöjningarna är i princip två hydrauliska dragmaskiner, som har installerats av kommunen på rederiets initiativ.
Det visade sig att traditionella förtöjningar med ett antal trossar inte räckte till för att hålla fartygen stilla vid kaj även vid måttligt väder.
Detta på grund av sämre dragvinklar på trossarna genom de nya fartygens högre placerade förtöjningsdäck. Det innebar risk att landgången kunde lossna från fartyget och även risk för stora förslitningsskador, framför allt på gångjärnen på fartygens ramper.