Här kastas ljus över historien

Det inger en speciell känsla att stiga iland på någon av de små öarna runt Gotland. En isolerad värld, relativt opåverkad och ostörd av samhället i övrigt. En frist från vardagen med en fläkt av tidlöshet. En påminnelse om naturens villkor, utsatthet och historiens vingslag om ett liv på gränsen.
Söndagen den 16 augusti var det den årliga besöksdagen på Bungeör i Södra gattet mellan Fårö och Bungenäs. Små båtar skulle transportera besökarna från småbåtshamnen i Fårösund och in i det sista följdes väderprognoserna med spänning.
Utsikter om regn och hård blåst gjorde att definitivt beslut fattades först på morgonen. Eftersom den sydvästliga vinden då gjorde att sjön fick lite lä från land och solen strålade kunde dagen genomföras i stort sett som planerat.
Bungeaurs hembygdsförening såg till att ett 50-tal personer, både medlemmar och andra nyfikna, kunde skjutsas över vågorna till öns gamla gistna kaj i den forna lotshamnen.
På programmet stod rundvandring och besök i fyren, internationella fyrdagen till ära. Och framför allt återinvigning av den gamla stormvarningsstången, under ledning av gotlandskännaren och föreningsmedlemmen Calle Brobäck. Därefter bjöds på mingel med förfriskningar och rökta flundror.

Eftersom Bungeör hör till samma fastighet som Bungenäs var ön i flera decennier otillgänglig för allmänheten på grund av militärens aktiviteter. Efter att KA3 lade ner år 2000 har flera ägare passerat, Vasallen, Peab och nu DK Properties AB (tidigare Diös och Kuylenstierna).
Ön är ungefär 13 hektar stor. Det är ungefär två kilometer att gå runt den och det kan ta halvannan timme, eller för all del en dag beroende på takten. Ödsliga stenstränder omfamnar en buskig grönska där träd här och var bildar tak och blomstrande ängar golv.
Längs stigen från hamnen mot lotshuset mitt på ön möts besökaren av en skylt på engelska med uppmaningen att värna öns natur. Den är daterad 16 juli 1855, då Krimkriget rasade och engelsmän och fransmän intog sundet. Originalet satt ursprungligen på den imponerande gamla och stora oxeln intill, men en kopia har nu fästs på en stolpe framför trädet.
Hamnens kaj har börjat spricka sönder men fungerar ännu som förtöjningsplats. I viken bredvid finns föregångaren, länningar, som vittnar om hur små lotsarnas båtar måtte ha varit innan hamnen byggdes 1929 och farkosterna motoriserades. För dessa byggdes även en slip som ännu är i gott skick.
Dåtidens liv gör sig också påmint med en samling forna fiskebodar, en gistgård och en klassisk rökugn. På ömse sidor om lotsarnas vitputsade hus med tegeltak och grönmålade fönsterkarmar reser sig den imponerande båken och stormvarningsstången. Längst ut mot havet tronar fyren.
På stranden bredvid har hembygdsföreningen samlat en hög med ris som ska tändas i kväll, den 29 augusti, under "forneldarnas natt". Eldar tänds då längs kusterna runt hela Östersjön för att hedra sjömän, "minna om gångna tider och väcka tankar om Östersjöns framtid", upplyser en skylt på platsen.
Hembygdsföreningen bildades 2001 med målet att "bevara Bungeörs kulturminnen och säregna natur". Antalet medlemmar närmar sig nu 65. Ordförande är Mikael Hamstedt, dotterson till Carl Hamstedt, som mellan åren 1928 och 1948 var en av de lotsar som verkat på ön.
- Pappa dog här ute. Han fick en hjärtattack på bryggan och ramlade i sjön. Han var ungefär 55 år då, berättar Mikaels mor Evy Engström, som 83 år ung fortfarande tycker om att besöka Bungeör, vandra längs stränderna och minnas.
Evy föddes vid Fårö lotsstation och var bara 1 år när pappa Carl började lotsa från Bungeör. Lotsarna tjänstgjorde någon vecka i taget, och när Evy var stor nog att klara sig själv var hon ofta med ute på ön under lov och ledigheter.
- Vi var sex syskon, men det var bara jag och ibland en av mina bröder som ville vara med här ute. Det var ensamt, men jag tyckte att det var kul. Jag gick och fantiserade på stranden, fiskade, lekte i ett vrak som låg i strandskvalpet. Om jag ville hem körde de över mig till Bungenäs, så fick jag gå in till Fårösund, berättar Evy när vi vandrar till platsen där det enda som återstår av vraket Käthe är ett anfrätt ankarspel på stranden.
Ibland hände det att hela familjen kom till ön någon helgdag. Evy pekar på ett buskage nära hamnen och förklarar att det var platsen för pappas hallonland. Mikael Hamstedt fyller i att morfar Carl också planterade fruktträd på ön, till fruns förtrytelse.
- Det var dyrt, och de hade ju fruktträd hemma i Fårösund, berättar Mikael.
Förutom "lotsuppassningshuset" med bostad och arbetsplats hade lotsarna strandbodar på ön. I dag är det deras ättlingar som tagit över och använder dem till övernattning. Sex små stugor bildar som en liten gemytlig by där tiden tycks ha en annan takt. Mikael Hamstedt tillbringar en stor del av sommaren här ute.
Han har flyttat in i det som en gång byggdes av engelsmän till "Cookhouse". När många engelska och franska fartyg låg i Fårösund under Krimkriget ankrade de största utanför Bungeör. Gotlänningarna sålde kreatur som slaktades på ön av sjömännen.
- De tog sig friheten att vara här, som Mikael formulerar det forna neutralitetsbrottet.
- Det berättas att de magraste kreaturen slängdes i sjön, och att de simmade till Bungenäs och tog sig i land där. Då fångades de in och såldes en gång till.

Mikael Hamstedt berättar också att de första lotsarna kom till ön 1829 och bodde då i en liten stuga på stranden. Men den ska ha rivits flera gånger av folk från gårdar som hade släktäkt där.
Så på 1850-talet byggdes det nuvarande lotshuset, och det byggdes om 1938. Lotsbevakningen lades ner 1962 och i dag kan hembygdsföreningens medlemmar hyra in sig i huset för övernattning.
- Vi funderar på att bygga upp lotsstugan på stranden igen, berättar Mikael.
På öns södra burg syns ännu rester av husgrund och eldstad av kalkflis. Härifrån hade lotsarna fri sikt till både Norra och Södra gattet. Man tror att utseendet motsvarade den lotsvaktstuga som Fårö hembygdsförening återuppbyggt vid Lauterhorn.
Trots att Bungeör är en relativt liten ö finns där en hel del för en hembygdsförening att sysselsätta sig med. Förutom att umgås och göra trevliga utflykter i "ingemansland".

Den senaste renoveringen gällde den 16 meter höga stormvarningsstång som återinvigdes den 16 augusti efter att ha legat på backen i över 20 år. Den användes för att varna för annalkande vindar. Prognoser telegraferades från Stockholm.
Lotsarna hissade sen tratt, kon eller klot i olika konstellationer beroende på vindriktning och vindstyrka.
- Förebilden är ett signalsystem från England och Irland från 1861. Men det dröjde till 1905 innan de första restes i Sverige, och åtta år senare beslutade riksdagen om utbyggnad över hela landet, berättar invigningsförrättare Calle Brobäck.
Från början var signalerna som hissades utförda i trä. De som nu återbördats till Bungeör, efter att ha vårdats av Fårö hembygdsförening, är tillverkade i galvaniserad plåt.
Efter visst mankemang med hur tratten ska fästas för att inte gå i spinn i den för dagen ganska hårda blåsten hissas den i topp. Gotländska hurrarop - hoj, hoj, hoj, hurra - bärs med vinden mot Fårö och champagnen korkas upp. Regnskuren har blåst bort och åter lämnat plats för solen.
- Det här är ett bra exempel på vad hembygdsföreningar ska göra; lära, förstå, förmedla och bevara, summerar Calle Brobäck.

Eftersom det också är den internationella fyrdagen öppnas fyren för besökarna. Smala järnstegar leder via ett antal avsatser till "balkongen" 14 meter upp. Därifrån kan man blicka ner över hela Bungeör, till Bungenäs, Fårö och havets horisonter.
Fyren drivs med solenergi och sköts av sjöfartsverket. Än så länge hotas den inte av nedläggning utan fortsätter att sända två longflash per 15 sekunder, grönt och rött. Det är en så kallad angöringsfyr som visar vägen in till fartygsleden genom sundet.
Ett annat kännetecken för Bungeör är känningsbåken, placerad på öns högsta punkt. Den höga stången med en oval nätbubbla är fäst vid en imponerande kalkstensvägg med två valv och tre tinnar. Om ovalen suttit i toppen hade det betytt att lotsarna var på plats. Nu sitter den i stället på halv stång.
- Kalkpatron Grubb den yngre byggde den 1850. Det finns ingen annan i Sverige som ser ut så här. Enligt Hägg ska det finnas en liknande i Livorno i Italien, men Magnus Reitz, han med boken om svenska fyrar, tror att utformningen har inspirerats av ringmuren i Visby, berättar Mikael Hamstedt.

Dykaren Tony Westberg är uppvuxen i Fårösund och har besökt Bungeör sen barnsben. Eftersom han fördjupat sig i fartyg som förlist vid ön uppskattar han att höra Evy Engström berätta om hur hon lekte i vrak som liten.
Nu återstår bara ankarspelen på stranden efter ålsumpen Käthe och motorskonerten Helja. Bland överblommad strandkål på de steniga strandvallarna blir de tidlösa konstverk. De rostiga taggtrådstrassel som minner om beredskapstiden är mindre tilltalande. Men växtligheten håller på att ta över.
- Käthe hade uppemot 1700 kg levande ål i lasten när hon strandade på det nordöstra revet 1928. Heljas last var trä när hon förliste 1935. Besättningen räddades, och lasten köptes av Herman Sjögren i Kappelshamn, kan Tony Westberg förtälja.
I havet närmare Fårö syns Dämba Mislaupers där flera andra fartyg förlist. Ett av dem var Vulcan, som 1873 kantrade och sjönk, fullastad med säd. Sedan dess kallas revet också Vulcan.
- Det finns ännu rester kvar, men det har varit mycket skrotbärgning här, speciellt under 1:a världskriget tog man material till militären, säger Tony Westberg.

Enligt Mikael Hamstedt är det ganska många som kommer med båtar och besöker Bungeör under sommaren. Och förra året fick han ordna transporter åt filmteamet bakom inspelningen av Mari Jungstedts bok "I denna ljuva sommartid", som ska visas på tv i höst.
- De smyckade några av bodarna med olika symboler, så sen målade de om dem. De var här och filmade en dag, och jag var statist och tog emot Knutas i hamnen, berättar Mikael.
Mamma Evy Engström hoppas att kajen blir reparerad så att ön kan bli mer av ett utflyktsmål.
- Jag tror att många äldre Fårösundsbor skulle uppskatta att kunna åka hit, men det är lite besvärligt som det är nu.
Man hinner knappast bli sjösjuk på färden till Bungeör. Det tar inte mer än en tio minuter att ta sig ut med en liten motorbåt. Men det är inte alltid som vädret tillåter det. Återfärden till Fårösund denna söndag blir mindre guppig än utfärden, men havet stänker friskt ändå.
Dagen började med en fråga: hur ser det ut på Bungeör? Den i sin tur väckte många andra frågor, så som Calle Brobäck pratade om när han beskrev hembygdsrörelsens arbete. Hans egen fråga ringer obesvarad i bakhuvudet:
När kom första människan till Bungeör?