Den 18 januari 1991 var Ronny Larsson ledig frÄn sitt dÄvarande jobb pÄ posten. Men han vÀntade pÄ ett paket och Äkte ÀndÄ till sitt jobb, som dÄ lÄg dÀr Arbetsförmedlingen i Visby ligger i dag.
Han sÄg hur ambulansen stod vid ett övergÄngsstÀlle som dÄ fanns vid polishuset.
- Jag sÄg en Àldre dam ligga pÄ det. Min puls sköt i höjden, jag kÀnde direkt att nÄgot var fel.
Ronny Larsson stannade inte sin bil dÀr och dÄ. Det gjorde han lite lÀngre fram pÄ gatan.
- DĂ„ Ă„kte ambulansen dĂ€rifrĂ„n. Ăn i dag Ă„ngrar jag att jag inte stannade först. Jag visste ju inombords att nĂ„got var fel, sĂ€ger Ronny Larsson.
Ronny Larsson ringde till sin syster sĂ„ fort han kom hem. Tillsammans Ă„kte de till lasarettet och fick reda pĂ„ att det mycket riktigt var mamman som varit med om en olycka. Hon hade varit och handlat pĂ„ Coop pĂ„ Ăstercentrum och skulle som vanligt promenera hem till lĂ€genheten i Bingeby.
Utanför polishuset blev Ronny Larssons 70-Äriga mamma pÄkörd pÄ övergÄngsstÀllet.
- Hade jag stannat hade jag kunnat prata med henne en sista gÄng. DÄ var hon vid medvetande. Men nÀr hon kom till sjukhuset vaknade hon aldrig mer.
Varken dÄ eller nu har Ronny Larsson pratat med mannen som körde pÄ hans mamma. Han sÀger att han inte har nÄgot behov av det.
- Jag vet inte riktigt vad det skulle ge. Det var en olyckshÀndelse, han hade inte skrapat rutorna riktigt och fick solen i ögonen. En olycka hÀnder sÄ lÀtt.
Ronny Larsson Àr inte förvÄnad att de farligaste övergÄngsstÀllena finns i Visby. Sex av sju fick underkÀnt i MotormÀnnens undersökningen, som helagotland.se skrev om igÄr.
- Fast jag tycker faktiskt att alla och envar har ansvar, man har ett eget ansvar.
Ronny Larsson arbetar som yrkeschaufför. Han kör mycket. Han sÀger att mÄnga Àr oförsiktiga, ser sig inte för nÀr de ska gÄ över gatan.
- En gÄng gick en hel barnklass rakt ut i gatan pÄ övergÄngsstÀllet, utan att se sig för. DÄ stannade jag bilen och sa till dem, jag var bÄde arg och rÀdd. Att man mÄste se sig för, annars kan man faktiskt bli pÄkörd och dö, sÀger Ronny Larsson.
Nu har 20 Är gÄtt sedan hans mamma dog. Men han tÀnker fortfarande mycket pÄ henne. Varje dag.
- Senast idag, nÀr jag körde genom Klintehamn och sÄg Karlsöarna. NÀr jag var i 10-ÄrsÄldern brukade vi Äka dit och fiska. Ett fint minne. Ganska ofta tÀnker jag pÄ mamma och hur mycket hon tyckte om att Äka bil. Det Àlskade hon, vi gjorde ofta utflykter.