Han vill möta andra kulturer

Den första kontakten med kyrkan var en eftermiddag för 49 år sedan.
- Jag var sex år och lekte på kyrkogården hemma i Filipstad med mina kompisar. Jag såg att människor kom och gick in genom kyrkporten så vi gick fram för att se vad som hände. Det var söndag och dags för gudstjänst. Prästen frågade om vi ville komma in, men ingen annan än jag ville det. Så jag gick in och blev fascinerad av vad jag såg, sedan dess har jag gått i kyrkan, säger Thomas Stoor.

Tågluffade som ung
Han växte upp i ett arbetarhem i Värmland, ingen av föräldrarna gick i kyrkan.
- Men jag gick min egen väg. Jag har alltid känt mig välkommen i kyrkan.
Thomas Stoor prästvigdes som 28-åring, innan dess gjorde han som många unga gör i dag. Han reste. Med interrailpass, tågluffarkortet, på fickan reste han genom Europa och kom till Italien. Staden Assisi i Umbrien var slutmålet.
- Det är den helige Franciskus hemstad och han är ett ideal för mig. Hos honom finns en dubbelhet som lockar mig, att dra kraft från det inre för att använda i det yttre.

Stationerad i Aten
Biskopskandidaten från Linköping fortsatte att resa och arbeta utomlands. Han arbetade på Svenska kyrkan i Aten under fyra år, men har också tjänstgjort i Köpenhamn.
- Inom det som tidigare kallades Sjömanskyrkan. Förr stämde den beskrivningen, i Aten träffade vi många svenska sjömän. Både i kyrkan, på sjukhus och i fängelser.
Thomas Stoor tycker att Visby stift ska ta få ta över hela ansvaret för Skut, Svenska kyrkan i utlandet. I dag har de bara hand om tillsynen, ekonomin sköts från Uppsala.
- Det finns brister i hur det fungerar. När verksamheten är uppdelad på olika håll blir det missar i kommunikationen, bättre att ha allt samlat på ett ställe. I Visby.
Varför ska du bli biskop, tycker du?
- För att jag har en fot i båda de kyrkliga områdena, både hemma och ute i världen. Jag har både verkat som församlingspräst ute på landsbygden och inom kyrkan i utlandet.
Vad kommer att känneteckna dig som biskop?
- Det handlar om att verka för en gemenskap i det lokala och att sprida våra värderingar.
Vad ska kyrkan göra för att vända på trenden med sjunkande medlemsantal?
- Vi måste bygga gemenskapen i den lilla församlingen och stå för våra värderingar. Vi ska inte heller vara så upptagna med våra interna frågor.
Vad tycker du om kvinnliga präster?
- Min första kyrkoherde var kvinna. Jag anser att kvinnorna är en gåva till kyrkan.
Vad tycker du om homovigslar?
- Det är ett modigt steg, men jag oroar mig för den splittring det ger. Jag hade önskat mig att kyrkan arbetat fram större konsensus innan beslutet att viga homosexuella togs. Men kyrkan har en skuld att betala för år av diskriminering, jag menar att vi tillsammans ska ge tillbaka till de som diskriminerats.

Biskopsgården kvar
Visby stift har dragits med en sviktande ekonomi och en försäljning av Biskopsgården vid Domkyrkan har funnits på förslag.
- Jag tycker inte att den ska säljas. Det behövs representation, det är en del av den utåtriktade delen av kyrkan och den behöver vi.
Thomas Stoor har också arbetat i Vadstena, en av kyrkans verkliga turistmagneter. En av hans vänner bor på Gotland och arbetar som arkeolog, ett intresse de två delar.

Han vill möta andra kulturer

Thomas Stoor, 55 år, har gått sin egen väg i livet och upptäckte kyrkan som sexåring. Han tycker att Visby stift ska få ta över hela ansvaret för Skut, Svenska kyrkan i utlandet och vill behålla biskopsgården i kyrkans ägo.