Många tänker kanske på skådespelaren Sylvester Stallones boxare eller tecknaren Martin Kellermans dekadente seriefigur när de hör namnet Rocky.
För Gunnar Sjöberg i Slite är det namnet på en liten lurvig hjälte på fyra ben.
En kväll i slutet av förra veckan var de båda på väg hem till lägenheten efter en promenad i samhället.
De gick i sakta mak eftersom Gunnar Sjöberg har ryggproblem och väntar på en operation för sitt diskbråck.
Vid en trottoarkant på parkeringen - bara ett tiotal meter från lägenhetsdörren - fick promenaden plötsligt ett abrupt slut.
- Det gick väldigt fort. Jag ramlade omkull och sopade huvudet i gatan. Jag kröp fram till en lyktstolpe och försökte att ta mig upp, men det gick bara inte.
Hade andra planer
Gunnar Sjöberg fruktade att han skulle bli liggande i timmar innan någon hittade honom. Men hunden Rocky hade andra planer. Plötsligt började han att skälla - och det med besked.
- Jag har aldrig hört dess like. Han hade en sådan ångest, säger Gunnar Sjöberg.
Snart reagerade grannar i området över det kraftiga skallet och kom springande för att se vad som stod på.
Med gemensamma krafter kunde de hjälpa den medtagne 71-åringen in i hans lägenhet.
Blir yr
Händelsen i helgen var inte den första där Rocky gripit in när hans sjuklige husse varit i knipa. På grund av diabetes händer det ibland att Gunnar Sjöberg blir väldigt yr och det har till och med hänt att han förlorat medvetandet. Då har Rocky buffat på honom tills han kommit till sans igen.
"Kan lita på honom"
Den australiske terriern har varit Gunnar Sjöbergs sällskap de senaste fem åren, och följer troget vid hans sida.
- Jag kan alltid lita på honom, vi har ett speciellt band. Han tycker väl att han har det bra hos mig, funderar Gunnar Sjöberg.
En hundmänniska
Han är vad man kallar en hundmänniska.
Intresset har funnits med sedan ungdomen och han har genom åren haft ett dussin hundar i sin ägo, och har bland annat tagit hand om djur som omplacerats efter att ha farit illa.
- En av mina fruar sa en gång att jag fick välja mellan henne och mina hundar. Det var inget svårt val, säger Gunnar Sjöberg med ett milt leende.