Ola Björkqvist, 60, bor på en stor gård i Tofta. Han har varit lantbrukare i princip i hela livet, jobbat med både köttdjur och hästar, tävlat i westernridning och i unga år även lärt sig en del lasso- och rodeokonster.
Men tre gånger under de senaste åren har han varit blott en hårsmån från döden.
- Jag är inte rädd för olyckor, det är jag inte. Men visst funderade man lite kort efter senaste olyckan, medger han när GT hälsar på riddaren, bonden och kd-politikern hemma på gården.
Han sitter på en stol i vardagsrummet; nackkragen som han allt som oftast bär har han tagit av sig. Katten Sluggo, en mycket kelig, grå varelse med tjock päls, stryker kring fötterna på alla närvarande.
Ola Björkqvist lider ännu av sviterna efter en olycka 2009. Han jobbade i skogen och han skulle precis mäta upp en stock som skulle kapas - när det plötsligt bara svartnade för ögonen på honom.
- Jag kvicknade till, liggande på marken utan att kunna röra mig. Hjälmen hade åkt av och jag förstod inte vad som hänt, berättar Ola Björkqvist allvarligt.
Skadade tio ryggkotor
Rotsystemet på ett stort träd hade plötsligt gett vika i vinden och trädet föll rakt över Olas rygg.
- Jag skadade tio ryggkotor och fick steloperera dem, från fjärde kotan och nedåt, berättar han.
Sviterna efter den operationen hade knappt lagt sig när nästa olycka var framme, i höstas. Ola Björkqvist, som har flertalet hästar på gården, skulle rida in en bångstyrig unghäst, en quarterhäst vid namn Dina.
- Hon stegrade sig lite, så jag tänkte att jag bara skulle rida en bit längre fram och sedan sitta av.
Men så långt kom han aldrig.
Hästen stegrade sig igen, kraftigt. Hennes bakhuvud träffade Ola rakt i ansiktet och han slogs medvetslös direkt. Smällen spräckte också den andra ryggkotan i en form av whiplash-effekt, krossade hans ansikte och tryckte in hans högra öga. Ola Björkqvist föll handlöst till marken, och fallet orsakade frakturer i såväl ena skuldran som i två revben - och i bäckenbenet.
Stödkrage
Länge hade han en avancerad ställning över axlarna som fixerade hans huvud, med en stabil väst knäppt runt bröst och rygg. Han har blivit av med den först nyligen, och det första han nämner om den avancerade stödet är:
- Att få duscha, tänk att äntligen få ta en dusch! Skyddet satt ju tajt kring överkroppen på mig och den gick inte att ta av. Jag kunde inte duscha, bara tvätta mig med tvättlappar lite längs kanterna, säger han och markerar med händerna på bröstet var han kom åt huden under skyddet.
Han har än i dag en rejäl stödkrage, men han använder den bara utomhus.
- Det är för att ha stöd ifall jag skulle halka, eller ännu värre ramla omkull. Det får jag helt enkelt inte göra, för då kan jag slita upp allting igen, säger han.
Träffades av blixten
Som om inte dessa båda olyckor vore nog, var Ola Björkqvist också närvarande sommaren 2006 då en gotländsk riddare avled i Mariefred efter att ha träffats av blixten under ett åskväder.
- Jag gick alldeles bredvid honom när det hände. Vad säger man om sådana händelser? Det är ju så fruktansvärt osannolikt, säger Ola Björkqvist med en suck.
Att arbeta med lantbruket, ta hand om djuren och rida in hästar, tvingades han lägga av med redan efter den första olyckan. Men trots att han lurat döden tre gånger är Ola Björkqvist dock full av entusiasm.
Ranch i USA
Han ångrar ingenting, och saknar ingenting.
- Jag har varit en del i skogen efter olyckan med trädet, men visst... i början kändes det lite kymigt, erkänner han.
- Men hästarna och ridandet... nej, jag saknar faktiskt inte det. Det är hästarna som har drivit mig, i princip i hela livet. Jag har jobbat på ranch i USA, jag lärde mig till och med en del om lasso och rodeo, och jag har vunnit flera SM-titlar i westernridning. Målet var att vinna något, och det har jag gjort. Så jag saknar faktiskt inte det; jag vet vad jag kan och vad jag har uppnått, och jag är nöjd med det!
Men bara för att han tvingats lägga av med de fysiskt mest krävande sysslorna, så går inte Ola Björkqvist sysslolös för det. Det är liksom inte hans grej.
Under rehabiliteringen efter olyckan i skogen fick han frågan av valberedningen inom Kristdemokraterna på Gotland om han inte kunde tänka sig en plats i styrelsen. Han hade fram till dess röstat en del på KD, men även på alla de andra borgerliga partierna.
- Jag uppfattar mig som i själen god, jag kan vara rak och fräck och jag är frispråkig, säger han om sina "politikeregenskaper".
Partiets riksstämma
Han fick en suppleantplats till att börja med, men i valet mindre än ett år senare välde personrösterna in, och i våras tackade han ja till att bli partiets ordförande på Gotland. En snabb resa från att bara uttrycka sina åsikter "vid köksbordet", som han själv säger, till att leda ett partidistrikt - om än ett litet sådant.
- Vi siktar på nästa val och på att komma in i regionfullmäktige igen. Och på att få in fler unga, det är ju där framtiden finns.
Just i dag är också en viktig dag för Kristdemokraternas framtid. I dag och i morgon befinner sig Ola Björkqvist i Västerås på partiets riksstämma där man bland annat ska välja sin ordförande.
- Det blir Göran Hägglund, säger Gotlandsordföranden säkert och bekräftar därmed vilken kandidat som Gotlandsdistriktet lägger sin röst på.
Enduroknarr
Ola Björkqvist ser inte sitt driv och sin entusiasm som något konstigt. Tvärtom.
- Alla människor har en grundenergi som man ger utlopp för på något vis. Om det händer något så man inte kan fortsätta med det man brukar hålla på med, så måste man hitta på något annat i stället. Det är helt naturligt, resonerar han och drar paralleller till personer som förlorar synen och då i stället utvecklar andra sinnen.
- Folk har ju sagt åt mig på senare tid att jag måste sluta hålla på med hästar för att det är farligt. Jag brukar säga åt dem att ’ja ja, det har jag lagt av med - men jag har köpt en enduroknarr för att börja köra enduro’, berättar Ola Björkqvist och skrattar hjärtligt.
- Jag har förstås inte köpt någon endurocykel, och jag kommer inte att börja köra enduro, men folk vet inte riktigt om jag menar allvar eller inte.