Klockan var strax efter tvÄ pÄ eftermiddagen tisdagen den 7 augusti 1956. Lantbrukaren Wille Viberg i Barlingbo var pÄ vÀg till skogen för att hÀmta vinterved. Uppe pÄ traktorns ena skÀrm hade han sin fyraÄriga son Thomas, som han höll ett stadigt tag om med ena handen.
En kilometer frÄn gÄrden mÄste jÀrnvÀgen mellan Visby och Roma passeras. Till höger sÄg Wille Viberg att godstÄget hade fÄtt problem och stod still pÄ spÄret mellan stationerna i Barlingbo och Sylfaste. PÄ sin vÀnstra sida hade han ett stort buskage som skymde sikten. Strax innan traktorn med slÀp skulle passera övergÄngen saktade Wille ner, för att byta vÀxel. NÀr han rullade ut pÄ spÄret small det.
Livlösa och blodiga
Ett hjÀlpande lok pÄ vÀg frÄn Visby för att undsÀtta godstÄget vid Sylfaste kolliderade med traktorn. Kraschen blev vÄldsam.
I sin trÀdgÄrd strax intill befann sig murare Gösta Olsson för tillfÀllet i vedboden. NÀr han hörde den kraftiga smÀllen rusade han ut, och sÄg genast vad som hÀnt. Vid kollisionen hade bÄde far och son slungats högt upp i luften, över en hÀck, och landat i trÀdgÄrden dÀr de nu lÄg livlösa och blodiga.
Gösta Olsson ringde omedelbart doktor Arwidi i Roma och till ambulansen i Visby. Tre vÀgarbetare som höll pÄ att lossa en jÀrnvÀgsvagn pÄ stationen och pÄ avstÄnd sett olyckan ske skyndade till. De bar de bÄda medvetslösa till stationshuset dÀr de hÀmtades med ambulans.
Det har gÄtt 57 Är sedan olyckan. Thomas Viberg var dÄ bara fyra Är, men Àn i dag minns han det som hÀnde.
â Jag kommer ihĂ„g att jag sĂ„g godstĂ„get stĂ„ till höger, Ă„t Barlingbo till. Ă t vĂ€nster sĂ„g man ingenting förrĂ€n man kom ut pĂ„ spĂ„ret, sĂ€ger han.
Medvetslös i tre dagar
Hans pappa Wille hade emaljöga pÄ vÀnster sida, efter att som barn ha blivit trÀffad av pilen frÄn en pilbÄge. Troligtvis spelade detta mindre roll, eftersom sikten pÄ olycksplatsen skymdes av ett stort buskage.
SjÀlva smÀllen har Thomas Viberg inga minnen av. I efterhand har han fÄtt höra att han grÀt, men var vid medvetande, nÀr ambulansen hÀmtade honom vid stationshuset.
PÄ lasarettet i Visby konstaterade lÀkarna att han Ädragit sig en rejÀl hjÀrnskakning.
â Farsan var medvetslös i tre dagar. De visste inte om han skulle överleva, sĂ€ger Thomas Viberg.
I hemmet vÀntade hans mamma Margit, gravid i femte mÄnaden.
â En kvinna frĂ„n Sylfaste Ă„kte hem och berĂ€ttade vad som hĂ€nt. Det var inget mer med det. Nu för tiden kommer polis och psykolog nĂ€r de ska tala om sĂ„nt, sĂ€ger Thomas Viberg.
Bakhjulet slets loss
SjÀlv ÄterhÀmtade han sig snabbt, men pappan Wille hade fÄtt ett brott pÄ skallbasen och fick tillbringa tre veckor pÄ sjukhus.
â Han var inte arbetsför pĂ„ ett tag, men blev ganska Ă„terstĂ€lld. Morsan var sjĂ€lv hemma pĂ„ gĂ„rden och fick hjĂ€lp av min morfar med djuren tills farsan kvicknade till, sĂ€ger Thomas Viberg.
I efterhand vittnade lokföraren om att han hunnit dra i bromshandtaget, utan att hinna fÄ stopp pÄ det 14 ton tunga lokomotivet. SmÀllen var sÄ kraftig att traktorns bakhjul slets loss och slungades vida omkring. Efter polisutredning följde en rÀttegÄng pÄ tinget, dÀr lantbrukaren Viberg dömdes till böter för allmÀnfarlig vÄrdslöshet i trafik.
â Det lĂ„g vĂ€l egentligen pĂ„ jĂ€rnvĂ€gen att hĂ„lla fri sikt. Men farsan sa att det inte var sĂ„ lĂ€tt att fĂ„ rĂ€tt mot SJ, de hade bĂ€ttre resurser till advokater, sĂ€ger Thomas Viberg.
Renoverar traktorn
Av den nÀstan nya traktorn blev det bara skrot. Wille Viberg fick bekosta en ny, och han fortsatte sedan som lantbrukare i 15 Är till.
För ett Är sedan köpte motorintresserade Rolf Lundgren i Visby en traktor som drivit ett sÄgverk i Martebo. Det visade sig vara olyckstraktorn frÄn Sylfaste station.
â Det tillverkades bara 182 i den hĂ€r serien, sĂ€ger Rolf Lundgren.
Modellen, Fahr D 45L/1953, Àr dÀrför synnerligen ovanlig och bland samlare mycket eftertraktad. Nu lÀgger han massor av tid pÄ att fÄ traktorn i ursprungsskick. Mycket Àr fÀrdigt men Ànnu ÄterstÄr att plocka ihop motorn och fÄ delarna pÄ plats. MÄlet Àr att kunna Äka pÄ traktorn till Motorns dag i MÄlilla i augusti.
Att köra Àldre fordon Àr en njutning för Rolf.
â Man fĂ„r se mycket, och lĂ€nge. NĂ€r en humla flög förbi mig pĂ„ 90-strĂ€ckan pĂ„ FollingbovĂ€g tĂ€nkte jag att det gĂ„r inte sĂ„ fort, skrattar han.
Historieintresserad som Rolf Lundgren Àr har han försökt ta reda pÄ sÄ mycket som möjligt om hur traktorn hamnade i sÄgverket.
â Jag Ă€r tacksam om det finns nĂ„gon i livet som vet vad som hĂ€nt, sĂ€ger han.
Lyckligt slut
I registreringshandlingar hos Transportstyrelsen fick Rolf Lundgren veta att Àgaren fram till 1960 var en Hr Wiberg i Barlingbo. Med hjÀlp av telefonkatalogen hamnade han hos Thomas Vibergs yngre bror. DÄ visade det sig att Rolfs egen son Mathias Àr arbetskamrat med Thomas pÄ Bingers Mekan i Visby! VÀrlden Àr liten, sÀrskilt pÄ Gotland.
â Det kĂ€nns bra att traktorn nu kommer i ordning, sĂ€ger Rolf Lundgren.
Snart tÀnker han bjuda Thomas pÄ en Äktur igen.
â Jag brukar sĂ€ga att jag Ă€r den enda levande som varit med om en tĂ„golycka pĂ„ Gotland. Det var tur att det gick som det gick. Det slutade lyckligt, sĂ€ger Thomas Viberg.