Han har lagat mat åt Hollywoodstjärnor och kungar

Jaha, då ska man försöka ge sig på att på några rader återge ett rikt och spännande liv. Vilken tråd ska man dra i? Jag tror vi tar det från början:
Gunnar Lundström föddes för 77 år sedan i Kiruna. Fadern var lokförare och modern arbetade på hotell, ett hotell som de också drev. Gunnar serverade i hotellets restaurang. När han inte agerade fotbollsmålvakt. Eller boxades.
Jag har boxats för Djurgården, säger Gunnar och visar medaljongen på bröstet, det är ett bra sätt att bygga upp sin kropp.
Gunnar reser på sig för att demonstrera hur välbyggd han fortfarande är. Hans fru Majbritt fnissar lite.
"Smörgåsnisse"
Gunnar berättar hur han fick hjälpa sin far att smuggla post från norska konsulatet till Kiruna under andra världskriget.
Det var mycket spännande, de visiterade alltid min pappa så han kunde inte ha någon post på sig. Så jag fick ta posten och genom en lucka klättra upp på loktaket.
En gång blev Gunnar, som då var 12-13 år tvungen att hoppa av tåget i farten.
Men pappan körde långsamt och det var vinter med mycket snö, så han klarade sig oskadd.
Endast 14 år gammal började Gunnar arbeta som "smörgåsnisse" på SJ:s tåg. Sedan rullade det på.
När jag kom till Stockholm som 17-åring fick jag jobb på Cecil, berättar Gunnar.
Cecil var den tidens innekrog och låg på Biblioteksgatan i Stockholm, i en lokal som sedan skulle husera 80-talets glittrande kändisställe Alexandra. Han jobbade sig uppåt som kock och fick tillsammans med ett flertal av de andra kockarna följa med köksmästaren för att sommarjobba på Snäck.
På den tiden hade många stockholmskrogar stängt under sommarsäsongen och flyttade till semesterorter.
En skandal
När Snäckgärdsbaden invigdes var kronprinsen, vår nuvarande kungs farfar, på besök och det lagades mat för 250 personer. Gunnar, med sitt enastående minne, kan i detalj redogöra för menyn. Och han berättar om krisen som uppstod när glassufflén skulle tillagas.
Ja, det visade sig att vi bara hade kolugn och inte alls kunde göra glassuffléer, det blev bara kronprinsen och några till som fick efterrätterna. En skandal!
Majbritt, som då ännu inte kände Gunnar, arbetade under året vanligtvis som hårfrisörska på en salong på Norrlandsgatan. Även här var det mycket känt folk som tittade in för att få håret lagt.
Jag står omnämnd i Kid Severins memoarer som fröken Andersson, berättar Majbritt, jag var den enda som hon ville skulle göra hennes hår.
Under sommaren lyckades hon få arbete i baren på Snäckgärdsbaden och serverade bland andra Alice Timander drinkar vid polen.
För personalen var det otänkbart att bada i hotellpoolen, de fick hålla tillgodo med ett havsdopp. Men de fann kärleken den där sommare 1947, Gunnar och Majbritt, och har hållit ihop i vått och torrt sedan dess.
En tid därefter arbetade Gunnar både som kock och servitör.
Genom en god vän som ägde Riobiograferna fick jag servera på många premiärer, där var Gary Cooper, en trevlig kille. Jag såg också Frank Sinatra, Ava Gardner, Sophia Loren och många fler. Vilka minnen! På den tiden kom filmstjärnorna hit när det var premiär.
Restaurangchef
Gunnar serverade också Gustav V lax och morkulla på Operkällaren.
Berätta om drottning Ingrid av Danmark, ber Majbritt.
Maken är inte nödbedd.
Jag var med och anordnade ett bröllop på Djurgårdsbrunn där jag var restaurangchef. Brudens mor hade en väninna som skulle komma som överraskning, hon sa inte vem det var.
Gunnar hade till uppgift att ta emot gästen, smyga in henne köksvägen och underhålla henne tills det var dags att göra entré.
När jag öppnade bildörren och såg drottningen av Danmark började jag stamma, men sen satt vi och pratade som goda vänner på mitt kontor.
Gunnar var under flera år restaurangchef på Ambassadeur, som var en av de första krogarna som fick ha varieté. Där såg han många stjärnor som Gunnar Wiklund och Monica Zetterlund födas.
1963 fick familjen Lundström nog av Stockholm och flyttade till Vimmerby för att driva stadshotellet. Där startade de också Sveriges första disco utanför Stockholm.
Vi hade en kille från Jamaica som spelade skivor, det var ovanligt då och flickorna älskade att dansa med honom, säger Majbritt svärmande.
Emil i Lönneberga
Innan familjen flyttade till Vimmerby var Gunnar med i reklam för Stomatol och brylkräm.
Det var perfekt reklam för oss också, att nya källarmästaren syntes på bioduken.
Som om det var nog med det. När "Emil i Lönneberga" spelades in i Lönneberga fick familjen vara statister.
Varje år när Emil visas ser vi oss på tv, Gunnar är en högljudd man och jag är en fin dam med stor hatt som går på torget på Vimmerby marknad, skrattar Majbritt och skramlar lite med de stora ringarna som hon bär på handen.
Så mycket mer finns att berätta och så mycket är berättat som aldrig kommer att få rum i tidningen. Gunnar och Majbritt får fortsätta uppleva det Gotland där de möttes och förälskade sig. Sedan är det dags att återvända till Tranås där de bor och ordnar antik- och samlarmässor.
Vi reser lite bekvämare nu än förra gången, anser Gunnar.
Då sov de på halm med filtar i lastutrymmet, nu kan de flanera på nya snabbfärjans soldäck. Och vem vet, kanske dra ännu fler kändisar till sig. Det verkar mycket troligt.