Han har aldrig haft fast jobb
Mikael Wikner, 24 år, vill inge hellre än få ett riktigt jobb.Han har utbildning och praktik och han vet vad han vill jobba med.Men de fasta jobben är så få.
- Det är svårt, det finns inte så många jobb och företagen är försiktiga med att anställa, säger han.
Videoreparatör
Som så många andra ungdomar har han varvat perioder av arbetslöshet med praktik och andra arbetsmarknadsprogram. Och ett och annat sommarjobb.
- Ibland har det känts ganska mörkt, säger han. Särskilt när man sökt jobb eller praktik och blivit lovad, och sen blir det ändå ingenting. Då känns det tungt.
Men nu har det ljusnat något. Sedan i september har han en praktikplats på en firma i Visby där han reparerar videor och stereor och även lär sig reparera TV-apparater. Han trivs bra och hoppas det kan bli en fortsättning.
- Det är sånt här jag helst vill jobba med, säger han medan han plockar med mätinstrument i en förstärkare.
Och han får beröm av handledaren Totte Olofsson.
- Han är duktig, säger han.
Praktiken är ordnad via kommunens arbetscentrum. Mikael har haft ett antal praktikplatser under åren efter gymnasiet.
Tuff ekonomi
- Först var jag på Roma isbana, sen på fritidsgården Bubblan i Slite, så tillbaka i Roma igen. Det har varit en hel del olika jobb jag prövat, men det jag håller på med nu är ju det jag är utbildad för och jag känner att det är den typen av arbete jag helst vill syssla med.
Ekonomiskt är det ganska tufft att klara sig med enbart den ersättning man får som ungdomspraktikant.
- Jag får ut ungefär 6.500 kronor i månaden. Hyran går på 3.700 kronor och resten ska räcka till mat, bil, bensin, telefon och allt annat. Nöjen blir det inte mycket över till, säger han.
Jobbigt vara utan jobb
Han tycker att det känns märkligt när de som har jobb gnäller över sina arbeten, över hur trötta de är och hur jobbigt det är.
- De kan vara glada som har jobb. Att vara arbetslös är nog betydligt jobbigare, tycker han.
Själv vill han inget hellre än få en riktig anställning.
Så jobbar vi med nyheter