Haiti har en plats i hjärtat
- Hela natten hördes barn och kvinnors gråt. Och även djuren skrek. Alla var så fruktansvärt rädda.Så berättar Visbybon Vilma Velásquez om dygnen då jordbävningen skakade Haiti i vintras.
Vilma Velásquez i verkstaden på stiftelsen Le Mabouyas fastighet.
Foto:
"Haiti Cherie" kallar hon den. "Älskade Haiti".
För Haiti har en stark och självklar plats i hennes hjärta. Hon reste dit strax före jul. För att vila upp sig och för att jobba med en utställning.
Men så mycket vila blev det inte.
Vilma hade bara varit på Haiti ett par veckor när den förödande jordbävningen drabbade landet.
Själv befann hon sig på stranden i staden Jacmel ett par mil utanför huvudstaden Port-au-Prince när skalvet kom.
Sanden rörde på sig
- Jag var på väg till verkstaden och hade tagit en öl på stranden. Då såg jag plötsligt hur sanden började röra sig. Den böljade sig som i stora vågor. Och så hördes ett fruktansvärt dån samtidigt som havet långsamt drog sig tillbaka.
- "Varför rör sig jorden?", undrade jag. "Och varför springer folk på så konstigt sätt?". De sprang fram och tillbaka och jag tyckte bara allt var så konstigt, berättar hon.
Sen förstod hon. Det var en jordbävning. Och med den insikten kom också rädslan för en tsunami.
Vilma tog sin motorcykel och åkte sig snabbt till stiftelsen där hon bodde. Hon mejlade hem till Sverige så hennes anhöriga skulle veta att hon var oskadd, sen begav hon sig med några vänner till ett hus högre upp i begen. För att vara i säkerhet ifall tsunamin skulle komma.
Ändrade planer
- Bara på vägen till stiftelsen såg man direkt att något fruktansvärt hade hänt. Förödelsen var enorm. Hus låg nedrasade, elledningar hade slitits loss och överallt människor som flydde, rädda och förtvivlade, berättar hon.
Vilma hade tänkt stanna på Haiti i två månader, sen skulle hon vidare till Colombia där hon har en produktionsverkstad. Men jordbävningen ändrade planerna.
Hon blev kvar på Haiti i drygt fyra månader. Stannade och hjälpte till med verksamheten på stiftelsen Le Mabouya, som hon i flera år haft ett hantverksamarbete med.
Mod och värdighet
- Jag lagade mat och städade, gjorde det som behövdes för stunden. Försökte vara ett stöd. De flesta av mina vänner förlorade mellan 15 och 20 nära anhöriga i jordbävningen. Människor befann sig i chock, berättar hon.
Hon fortsätter och berättar om alla döda, alla skadade. Om de hjärtskärande skrik som hördes under nätterna de första dygnen. Skrik och gråt av skräck för nya skalv.
Men hon berättar också om människornas mod och värdighet. Om hur livet fortgår trots att man förlorat både hus, hem och många anhöriga. Och varken har tillgång till el, gas eller ens vatten.
- Att se hur människor kan leva under såna villkor och änndå behålla sin värdighet och stolthet varimponerande, säger Vilma.
Världen har sett Haiti
Återuppbyggnaden kommer att ta många år, tror hon. När hon lämnade landet för en dryg vecka sedan var gatorna kantade av tält, eller uppspända tygskynken. Antalet hemlösa är fortfarande enormt.
- De som har ett tält att bo i är lyckligt lottade, säger Vilma Velásquez.
Men på sikt tror hon det kommer att bli bra.
- För en gångs skull har världen sett Haiti. Man har fått hjälp på ett sätt dom aldrig hänt tidigare.
Hon berättar bland annat om de 3 000 kubanska läkarna som befolkningen kommit att älska. Nu bygger Kuba och Venuzuela dessutom 36 sjukhus och drygt 100 vårdcentraler på Haiti.
Utställningen är klar
Det är bara en vecka sedan hon kom tillbaka till Sverige och Gotland. Och det är fortfarande Haiti som upptar hennes tankar. Och henners arbete.
Den utställning hon åkte dit för att arbeta med är klar nu. I nästa vecka har hon vernissage i Göteborg på "Haiti Cherie" - "Älskade Haiti".
Så jobbar vi med nyheter