Gycklargruppen Bastardus (tidigare Jauvet) är, om inte den enda så i alla fall en av få, gycklargrupper som jobbar professionellt. Medlemmarna har olika bakgrund, skådespeleri, clowneri eller musik, men alla har jobbat som gycklare i cirka 20 år.
Patrik Elgh berättar att arbetet tagit dem över hela världen, till allt från barnfängelser i Burma till att spela för kungen.
– Gycklaren är en kameleont. Styrkan är att man kan anpassa sig till var man är och lägga sig på den nivå som publiken är.
Medeltidsveckan är väldigt viktig för gruppen. Det är mycket slit för lite pengar, men det är ett ovärderligt tillfälle att visa upp sig och knyta nya kontakter.
– Det är extremt viktigt. Det är dyrt att vara här och man tjänar inga pengar, men man får en fan-bas och man får alltid många andra jobb.
Under veckan gör de fem föreställningar om dagen, dels improvisationsföreställningar på medeltidsmarknaden i Visby som är ett bra sätt att visa upp sig. Under kvällstid ger de en commedia-föreställning, Trollkarlen från OZ, i S:t Gertruds ruin.
Medeltidsevenemang är den del som vuxit mest på senare år, men gruppen uppträder även på andra festivaler, företagsevent och även julbord.
– Ofta gör vi samma saker, men byter kläder, säger Patrik Elgh.
Just den här improviserade föreställningen kommer bland annat att innehålla sagan om Askungen och en skildring av hur ett kärlekspar i publiken träffades första gången.
– Det bästa med det här jobbet är att veta att man kan få folk att skratta och sedan göra det. Sprida skrattet – det gör allt!
Efter Medeltidsveckan brukar gycklarna ta en välbehövlig semester, även från varandra.
– Vi kör på helmax och det är ju roligt, men sedan är man socialt mätt i en vecka, säger Patrik Elgh och får medhåll från sina kollegor i Bastardus.