Gunnars heta hobby

- Dom blir som kompisar, säger Gunnar Persson när han visar sin samling av spisar och kaminer.
Kanske beror den känslan på att han har haft mycket nära kontakt med var och en av dem i 50-60 timmar. Det är den tid han räknar med att det tar att förvandla en rosthög till en riktigt fin kamin eller spis. Hittills har han inte träffat på något enda objekt som inte gått att renovera.
- Att dom ser rostiga ut betyder inget. Rosten går att få bort, säger han.

Tillfälligheter
Gunnar Persson hade i 35 år jobbat på Skandia. Han bestämde sig för att ta ut förtida pension och gick hem vid 57 års ålder. Han ville göra något annat. Att detta "något annat" till mycket stor del skulle bli att ta hand om och renovera kaminer och spisar som tillverkades för i många fall omkring 100 år sedan hade han inte en aning om. Det var tillfälligheternas spel.
- Det började med att min svärmor hade en kamin som det var problem med. Det fattades någon sten och jag lovade att fixa det, berättar Gunnar.
Han tog hem kaminen och började jobba med den. Då föll den sönder i fyra bitar och Gunnar undrade vad han nu ställt till med. Utmaningen blev att få ordning på bitarna och få ihop en kamin av detta. Det lyckades.

Intresset väckt
I och med detta var intresset väckt och pensionärssysslan given. Gunnar började annonsera efter spisar och han hade ögonen öppna på auktioner och i prylbodar. Nu har han samlat på sig spisar och fakta om deras tillverkning och speciella användningsområden så det räcker till en regelrätt utställning. Varje kamin är försedd med en skylt med lite information om tillverkningsår och kapacitet med mera.
Många lite äldre personer minns i dag en eller flera Husqvarna eller Norrahammar från sitt hem. I mer sällsynta fall stod det Ankarsrum eller Näfvekvarn på spisarna. De som ingår i samlingen i Eksta har ju nu dessutom var och en sin egen moderna historia som kan berättas av Gunnar.
En sak värd att reflektera över när det gäller kaminernas utseende har med funktionen att göra. I nytillverkade braskaminer vill man ju gärna att själva eldhärden skall vara synlig. Det ger en trevlig stämning och man talar om trivseleldning.

Titthål
I gamla tider hade man möjligen ett litet titthål eller fönster till brasan, för att kunna se om elden var i gång eller inte. Det var av rent praktiska skäl och det är uppenbart att kaminen den hade man för värmens skull. Men något vackert att se på fanns oftast i form av ornament.
Ett av objekten som man gärna stannar till en extra stund vid är barnspisen. Det är en leksaksspis som har allt som en riktig spis har och den är fullt användbar. Fast det lär bli rätt små plättar i den tillhörande plättpannan. 1910 kostade spisen 11 kronor.