Grisbönder i toppklass
För första gången återfinns en gotländsk gård på de svenska grisböndernas tio-i-topplista. Ebbe och Berit Vallin i Väte hör till de grisproducenter som får högst avkastning från sina slaktsvin. Nu belönas de för sina framgångar med en belöning ur Sylve Petterssons fond.
Foto: Rolf Jönsson
- När man tar hand om grisen hela vägen blir det viktigt att ta fram en riktigt bra gris, förklarar Ebbe.
Hedrande niondeplats
"Ebbe och Berit Vallin är duktiga grisproducenter, som driver sin produktion på ett mycket förtjänstfullt sätt", står det i Hushållningssällskapets motivering till belöningen. Och det är nog riktigt. För bara någon månad sedan blev det klart att grisproduktionen vid Kakuse gård kommer på nionde plats bland svenska gårdar när det gäller avkastning från slaktsvin. Ebbe och Berit Vallin har arbetat målmedvetet för att komma dithän. De lägger ned stor omsorg på alla detaljer som påverkar grisarnas tillväxt och smågrisarnas överlevnad. Är tillväxten dålig i en grupp så kan de exempelvis försöka att byta foder.
- Och får vi en unge som ser svag ut så kan vi söla hemskt mycket med välling och mat för att den ska komma till sig. Det tar lite tid, men det brukar vara värt besväret, säger Ebbe.
- Frida, som brukar hjälpa mig med smågrisarna har lärt sig att sondmata grisar, berättar Berit.
Omsorgen viktigast
Det varma och självdränerande plastgolvet har också ökat överlevnaden avsevärt. Förr kunde tio ungar i en kull klara sig. I dag brukar elva ungar överleva hos Vallins. Och varje kulting som överlever betyder ett färdigt slaktsvin till och därmed ett ekonomiskt tillskott som kan utgöra skillnaden mellan vinst och förlust.
Omsorgen om djuren är nummer ett hos Vallins i Väte. Är det grisning så får allt annat vänta - också om det är tid för sådd.
Men en god avkastning handlar inte bara om djuromsorg. Det gäller också att kunna få ett bra pris för grisarna. Priserna på fodret har ökat rejält under det senaste året och priset på smågrisar och slaktsvin kan svänga. Ibland går det inte att få avsättning för djuren. Ebbe och Berit minns med olust hur det var när det inte gick att få avsättning för smågrisar samtidigt som stallet fylldes med nya kullar. Men sedan några år tillbaks hyr de två grisstallar på en gård i Västerhejde. Där har de möjlighet att själva kunna föda upp fler djur hela vägen fram till slakt och sedan dess har de svängande marknadspriserna inte vållat lika stora bekymmer.
- Ibland är smågrispriset dåligt och ibland är det dåligt slaktsvinspris. På det här sättet jämnar det ut sig, förklarar Ebbe.
Så jobbar vi med nyheter