Det är sportlov på Gotland, men i ett hus på Sudret har fyra ungdomar fullt upp ändå. Bland bråte och byggdamm pågår renoveringsarbetet för fullt; väggar ska rivas, sättas upp, gipsas, tapetseras och golv ska brytas upp och läggas igen.
När Helén Löfgren och sonen Almor efter årsskiftet var i behov av ett nytt boende lät Bo Häglund familjen flytta in i ett hus som han äger. Men han var knappast ensam om att ställa upp.
– Jag tänkte att om vi renoverar huset får vi det som vi vill och mamma tyckte att det var en bra idé, berättar Almor.
Till sin hjälp med renoveringen har de inga vanliga snickare, utan ungdomarna Petter Allmungs, 17, Henning Niklasson, 15, Herman Funkquist, 14 och Emric Andersson, 14.
När vännen Almor, som visste att hans kompisar gillade att snickra, bad om hjälp tvekade de aldrig på att ställa upp.
– Det var absolut aldrig någon tvekan. Det är bara kul att få göra det här, säger Henning.
Helger och lov. Varenda ledig stund som de fått sedan i mitten av januari har de tillbringat i huset – spikande, sågande och planerande. Åtta timmar per dag.
– De bara kom. Jag var helt inställd på att ha två byggare här, men det blev fyra ungdomar i stället. Och jag är lika glad för det. Det är helt fantastiskt och vi har otroligt roligt, säger Helén.
Hon och Almor ska flytta in sitt nya hem på södra Gotland i april, är tanken. Innan dess är det en del som måste fixas.
– Det är mycket som ska göras, förklarar Almor.
Först och främst är det köket och hans framtida rum som ska göras iordning. Den här dagen pågår arbetet med att bryta upp och byta ut de gamla rören i köket. Allt ska vara klart när snickarna levererar det nya köket i mitten av mars.
Mien Niklasson, nära vän till Helén och mamma till Henning:
– Jag är väldigt stolt. Vanligtvis är det mycket datorspel som gäller för killarna. Nu har datorspelandet bytts ut mot byggandet, säger hon, och fortsätter:
– Hela det här projektet har lärt mig att allt inte måste vara perfekt. Vad gör det om något inte är helt hundra? Man måste våga satsa.
Helén fyller i:
– Killarna växer verkligen med uppgiften. Det här ett lärande för livet.
Killarna, som påpekar att datorspelandet emellertid inte på något sätt har upphört, håller med om byggprojektets lära-för-livet-fördelar.
– Man lär sig väldigt mycket, saker man alltid kommer att ha nytta av, säger Petter, och får medhåll av Almor.
– Det är väldigt kul. Det stärker vår vänskap, vi har väldigt roligt tillsammans.
Henning summerar:
– Man lär sig väldigt mycket och det praktiska arbete man gör syns verkligen. Sedan får man ju bullar och kaffe också, säger han.
På de lite mer avancerade delarna av renoveringen har de fått hjälp, bland annat från Hennings och Petters föräldrar. Fastighetsägare Bo Häglund, som själv bodde i huset 3,5 år, finns också han som stöd om det skulle behövas.
– Det roliga är att låta dem hållas och att de får göra som de vill ha det. Jag agerar bara som rådgivare. Det är otroligt roligt att de gör det här och för min del var det aldrig någon tvekan om att låta killarna göra det, säger han.
Mamma Heléns glädje kring den oväntade bygghjälpen från ungdomarna går inte att ta miste på.
– Det är helt obetalbart, säger hon.