Gotlänningar sämst i landet på att söka stöd till vård av kulturlandskapet
Den som vill se ett välskött jordbrukslandskap av ålderdomligt slag - med stenrösen, hamlade träd och gärdesgårdar - gör bäst i att besöka sydöstra Småland.Det konstaterar Jordbruksverket i en rapport. Samtidigt noterar verket att gotländska markägare är mycket dåliga på att utnyttja det stöd som finns till vården av kulturlandskapet.
I rapporten "Kulturhistoriska bidrag och särdrag" har Jordbruksverket tillsammans med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet utvärderat hur bidragen har använts och vilka effekterna blivit.
Få söker stöd på ön
Verket konstaterar att 20 procent av brukarna och 30 procent av åkermarken är anslutna till ersättningen. Gotland avviker dock kraftigt. På ön var bara sju procent anslutna till stödet förra året, och även när det gäller andelen åkermark tillhör Gotland bottenskiktet.
I rapporten försöker Jordbruksverket utreda varför Gotland avviker så kraftigt. Utredarna är säkra på att det inte finns geografiska eller produktionsbetingade orsaker. Istället tror man att gotlänningarna har en motvilja mot stödet, som suttit i ända sedan ersättningen infördes för tio år sedan. Regelverket har upplevts som krångligt, inte bara av lantbrukarna utan även av länsstyrelsen som haft att marknadsföra stödet.
- Det är ett väldigt krångligt stöd, håller Gösta Cedergren på länsstyrelsen med om.
Han påpekar även, att Gotland särbehandlades negativt när stödet infördes 1996. Den kvalitetspoäng som skulle berättiga till stöd var högre på Gotland än på fastlandet, vilket gjorde att färre kunde söka.
Gösta Cedergren säger, att länsstyrelsen informerat om stödet. Men den informationen ges samtidigt som man informerar om en rad andra stöd, varav flera är mer attraktiva för lantbrukarna.
- Miljöstödet är en trevlig stödform, men arbetsinsatsen man åtar sig är många gånger så stor att man inte anser det lönsamt att söka bidraget, säger Gösta Cedergren.
Brister i systemet
Jordbruksverket konstaterar dessutom att systemet med ersättning haft brister. Exempelvis har man vid kontrollen av hur beviljade stöd har använts haft svårt att göra korrekta bedömningar, vilket lett till otrygghet bland brukarna. Risken finns för krav på återbetalning av utbetalade pengar och det har minskat intresse för att söka bidrag.
Nuvarande program för ersättningen gäller 2000- 2006. Målsättningen är att det ska omfatta cirka 18 000 jordbruksföretag har inte uppnåtts. Cirka 14 000 företag var anslutna 2003, och Jordbruksverket drar slutsatsen att reglerna för stödet måste ses över.
För krångligt
En enkät som skickats ut till lantbrukare som inte sökt stöd bekräftar bilden. Nästan var fjärde avstod från att söka för att blanketterna var för krångliga. En stor del tyckte ersättningsnivån var för låg och att de inte hade den tid som skötseln krävde. Men vanligaste orsaken till att man inte sökt bidrag var att man inte visste om att man kunde få ersättning.
Rapportens slutsats är, att något måste göras åt stödet. Stödet måste förenklas, kontrollfelen minimeras och skötselkraven göras tydligare. Trots bristerna behövs stödet, anser utredarna. Allmänheten uppskattar ett välskött odlingslandskap.
Så jobbar vi med nyheter