Gotländsk sommarkatt
från strandpromenaden vi såg
på havet knappt någon krusning,
vattnet stilla spegelblankt låg.
I Botaniskan färgglada astrar
vår uppmärksamhet sen fångar
medan under skorna det knastrar
där vi går på dess grusade gångar.
Som alla våra dagar förut
även denna vackra har ett slut
men vi även i ljumma kvällen
besöker samma underbara ställen.
När sig närmar sensommarnatten
månen lyser över havets vatten
och nu i kvällen riktigt sen
en katt stryker sig mot våra ben.
Den magraste katt vi nånsin sett
nästan bara skinn och skelett,
har inget halsband, inget namn
vi ser vid vår upplysta hamn.
Vår undran är mycket stor
var det någon som från katten for,
som så grymt djuriskt bar sig åt
så närvarande barnet nära till gråt.
Barnets föräldrar inte hjärta har
lämna katten åt ovisst öde kvar
så slutet för den blev ändå gott,
ett kärleksfullt hem nu har fått.
Bert Nordin
Så jobbar vi med nyheter