Gotländsk medel väg mellan supernanny och curling
Barnuppfostran är ett omdiskuterat ämne. Man ska både sätta tydliga gränser och bejaka sina barns olika utvecklingsstadier.Det är lätt att man känner sig otillräcklig som förälder men på Gotland finns en medelväg mellan att anlita en Supernanny eller bli curlingförälder:Den stavas Cope.
Metoden är vetenskapligt belagd och utvecklad i Sverige i framför allt Uppsala och Malmö. Den bygger på att bejaka det positiva i barnets beteende och vara uppmärksam på sin egen närvaro i samvaron med sitt eller sina barn. Att man verkligen lyssnar när man pratar med barnet och att man koncentrerar uppmärksamheten på det som barnet gör bra istället för på det som är mindre bra.
Dåligt samvete
En strategi som man till viss del känner igen från "Nanny-programmen" i teve men som ändå skiljer sig markant från den hårda Nanny-stilen.
- Programmen i teve är både bra och dåliga. Bra för att de gör det mindre stigmatiserat att känna sig otillräcklig som förälder, det blir okej att prata om sina problem, säger Karin Nyström, utvecklingschef på barn- och utbildningsförvaltningen.
Men rent allmänt tycker pedagogerna inom Cope-satsningen att Nanny-metoderna är för hårda och framställs i ett mycket förenklat perspektiv. Man får inte veta något om bakgrunden, en Supernanny kommer in och viftar med sitt trollspö och alla problem är borta på bara en vecka.
Sådant kan ytterligare spä på det dåliga samvetet, samtidigt som det är en "dörröppnare" att tala om sina egna problem utifrån teve-programmen.
- Förändring tar tid, konstaterar Marie Almquist, specialpedagog på Balderskolan som finns vid Solbergaskolan.
Varje träff i kursen inleds med ett videoavsnitt där en speciell situation spelas upp och där det tydligt framgår vad föräldrarna gör för fel. Avsnittet diskuteras sedan i gruppen och föräldrarna får resonera sig fram, under ledning av den pedagog som leder kursen, till hur man skulle kunna lösa problemet.
Genom att utgå från en inspelad film kan man diskutera problemet utan att det blir personligt, man lägger det utanför sig själv och behöver inte blotta sina egna jobbiga situationer.
Vid varje träff får föräldrarna en läxa: att träna sig på att använda ett verktyg man fått på kursen. Vissa föräldrar har delat umgänge och kanske inte har barnen hemma alla veckor. Men då kan man göra som en mamma gjorde: man kan träna på sina arbetskamrater!
Förebyggande arbete
- Hon berättade att alla blev väldigt överraskade över hennes nya beteende och blev jätteglada över all bekräftelse hon gav dem! berättar Gun Järlö, specialpedagog på barn- och utbildningsförvaltningen som jobbar främst med förskolan.
Det är också där, i förskoleåldern, som det är bäst att rikta insatserna.
- Det är oerhört viktigt att möta barnen tidigt, innan negativa spiraler hunnit bli befästa, konstaterar Karin Ström Ullrich.
Cope-kurserna riktar sig till helt vanliga föräldrar som känner sig mer eller mindre maktlösa inför konflikter med sina barn, som lever i familjer där gnäll, skrik och bråk blivit ett naturligt sätt att kommunicera mellan familjemedlemmar, utan att det egentligen finns någon orsak, som till exempel en diagnos.
- Det här är ett förebyggande arbete, inte någon behandling, poängterar Susanne Grimlund, specialpedagog i nordöstra Visbys rektorsområde.
Efter sportlovet blir det introduktionsträffar i Visby och Klinte och så småningom hoppas man kunna gå vidare och erbjuda föräldrar på norra Gotland samma utbildning.
Cope står för The Community Parent Education och Cope-programmet har skapats av den kanadensiske professorn Charles Cunningham vid Chedoke Child and Family Center i Hamilton, Ontario.
Så jobbar vi med nyheter