Samtliga länder runt Östersjön har infört olika varianter av förbud att från fritidsbåtar släppa ut toalettavfall direkt i havet.
Den 1 april 2015 infördes regeln också på svenskt sjöterritorium samt alla sjöar och vattendrag, detta främst för att minska utsläppen av kväve och fosfor.
Avskrädet innehåller dessutom bakterier som kan ge sjukdomar och med tanke på att båtarna ofta rör sig i grunda vatten kan koncentrationen bli hög.
Sedan flera år är de flesta hamnar på Gotland försedda med särskild utrustning för sugtömning.
Och sedan förbuden mot tömning i öppna vatten infördes har dessa pumpar använts allt mer flitigt.
– Vi kan konstatera att det ökar, säger Mats Eriksson, hamnchef inom Region Gotland.
De faktiska siffrorna säger just så. 2011, året efter att pumparna installerades, var drifttiden totalt 586 minuter.
Ökningen har sedan dess varit stadig från år till år, 2017 var motsvarande siffra 1456 minuter (eller ganka precis ett dygn).
Det är just i minuter pumparnas arbete om 100 liter per minuter mäts. Båtarnas tankar är olika stora, men med en beräkning på 100 literstankar betyder det alltså 1456 tömningar förra året.
Längs Gotlands kust finns tömningsstationer på nio platser: Fårösund, Lickershamn, Slite, Herrvik, Klintehamn, Ronehamn, Burgsvik samt vid småbåtshamnen och sjömacken i Visby.
De som ertappas med att bryta mot tömningsförbudet kan dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Det är sedan 1990-talet förbjudet för yrkestrafiken att släppa ut toalettavfall på svenskt territorium.