2004 kom Stefan Haases och Göran Ströms "Byggningar u häusar" - en exposé över gotländsk byggnadstradition. Till förra julen kom uppföljaren "Gotländska rum", som var mer inriktad på de gotländska husens interiörer. Båda böckerna är vackra praktverk över gotländsk byggnadshistoria.
Fotografen Göran Ström har ett livslångt förhållande till gamla gotländska hus. Han växte själv upp i ett klassiskt gotländskt stenhus, vid Hemöstris i Havdhem. Familjen flyttade in 1962 och Göran fick följa sin mamma Gerds och sin pappa Rolfs upprustning av gården. Gården hade varit släktens ägo i generationer, men när Ströms flyttade in hade huset stått tomt i många år och var rejält nedgånget. I delar av huset var det bara jordgolv, så Gerd och Rolf fick hugga i.
När Göran blev äldre började han själv jobba på byggen tillsammans med sin pappa. Ofta var det just de gamla husen som de fick arbeta med.
- Vi renoverade gamla hus för sommarfolket. De var ofta i dåligt skick. Jag minns att jag la om väldigt många tak.
Gerd gick bort år 1989 och 1992 flyttade Rolf ut i det upprustade hönshuset. Då Göran flyttade in på gården tillsammans med sin sin sambo Christina Larsson och deras dotter Maja, som bara var några månader gammal. Christina, som kommer från Grötlingbo, hade ingenting emot att lämna den nyproducerade lägenheten i Visby och flytta söderut. Hon tycker att Hemöstris är en härlig plats att bo på.
- Jag sjunger i kör och har ofta ärenden till stan. På vintern kan jag tycka att det är långt att köra, men halvårsvis är det perfekt att bo här. Jag älskar trädgården. Det är underbart när pionerna kommer och rosor och stolta riddarsporrar slår ut, berättar Christina.
Just nu är det en evighet kvar till både rosor och pioner. Rabatterna ligger nedbäddade under ett tjockt snötäcke. Vi sitter under den tända ljuskronan vid kaffebordet i salen. Det är ett av de rum som Göran och Christina har rustat upp på senare tid. Båda gillar att jobba med praktiska saker och i huset och här finns det alltid någonting att ta tag i.
Men det är i första hand som fotograf, och inte som hemmafixare, som Göran har gått i närkamp med de gamla husen på Gotland.
I ungefär 20 år har Göran Ström varit fotograf på Gotlands fornsal. Det har blivit en hel del bokprojekt genom åren. En av böckerna handlade om fossiler, en annan om gamla gotländska vägar. Men inget projekt har varit så omfattande och krävande som arbetet med öns "byggningar och häusar". Arbetet drog igång1998 och pågår än. De två böckerna är klara, men tusentals bilder ska nu scannas in och läggas upp i en databas. Och när det jobbet är klart är det dags för en tredje del, avslöjar Göran:
- Nu är det klart att Stefan Haase, Ulrika Mebus och jag ska göra en ny bok som handlar om uppvärmning av hus, där vi mer i detalj ska gå in på spisar, kakelugnar och andra eldstäder, berättar han.
Hur många hus Göran Ström har besökt sedan hus-projektet började vet han inte.
- Det måste vara flera hundra. Sedan tillkommer alla strandbodar, tunar och allt annat som stod på Stefans långa bildlistor.
Bara till den första boken körde Göran 2 500 mil i bil. Och det hände inte sällan att han kom på irrvägar, för det var inte alltid så enkelt att hitta fram till en liten tun som Stefan Haase hittat i skogen på Fårö, eller rätt nedfart till ett fiskeläge där det saknades skyltning.
Att fotografera hus är inte bara att rulla fram med bilen, lyfta kameran och knäppa en bild, förklarar Göran. En bild i boken består i verkligheten av många exponeringar som lagts på varandra. På så sätt kan Göran få med både det ljus som faller in från fönstret och färgsättningen i rummet. Eftersom det handlar om en dokumentation har det varit viktigare att få med färgerna i all deras prakt än att få bilder med stämningsfull mysbelysning.
Och innan bilden alls kan tas är det en hel del förberedelser. Besöket ska bokas in och ske vid rätt tid på dagen. Sedan ska rummen göras i ordning. Göran Ström och Stefan Haase har valt att vara verklighetstrogna och låta folk ha det som de har det. Men tv-apparater och elkablar vill de gärna slippa ha med på bild. Och om huset varit obebott har det ibland blivit en upplagsplats för prylar, så fotojobbet har inneburit en hel del städning och släpande på möbler.
- Men det har gått, för jag är en envis jäkel, säger Göran.
Göran Ström måste vara envisare än de flesta för att få jobbet och vardagen att fungera.
Vilda bilfärder i ungdomen slutade illa flera gånger. En gång åkte han av vägen med en kompis och landade i en vedhög.
Långt senare, i augusti 1996, inträffade den olycka som kom att förändra hela hans liv:
Göran var ute på ett fotouppdrag och skulle göra en vänstersväng i Träkumla. När han stannade för att vänta in en mötande bil kom en stor stadsjeep och körde in i honom bakifrån. Görans bil blev totaldemolerad och själv var han bara minuter från döden. Hela vänstersidan blev klämd, revben, skulderblad och kotor krossades. Synen försvann på ett öga, ena lungan punkterades och mjälten sprack. Dessutom drabbades Göran av en blödning i hjärnan.
I två veckor var Göran nedsövd på Karolinska sjukhuset i Stockholm. När han vaknade var han förlamad i ena sidan och huvudet var fullt av tanketrådar som spretade åt alla håll. Men en tanke var klar och tydlig: "Jag måste komma upp och läka. Jag ska komma hem."
Och han var en "envis jäkel". Han tog sig upp och han tog sig hem.
Göran har ganska fragmentariska minnen av tiden efter olyckan. Han minns hur han i sin frustration gick ner i skogen och grät och slog på träden för att avreagerade sig. Men envisheten fanns kvar och Göran fokuserade på att bli bättre på att gå.
- När jag kunde köra igen satte jag mig i bilen och körde till en strand vid Husrygg i Sundre. Där fanns stenar som jag balanserade på. Det var en hemsnickrad träning, men vill man kämpa så måste man hitta sina egna vägar, förklarar Göran.
Två år efter olyckan hade han blivit så pass bra att han kunde börja jobba på deltid.
14 år senare lever Göran Ström fortfarande med de minnesstörningar och den trötthet som blödningen i hjärnan gav upphov till. Värken finns också med honom som en ständig följeslagare. Varje timme får Göran en dos smärtstillande medel som skjutsas ut från en dosa som han har inopererad under huden. Framför honom på salsbordet ligger en fjärrkontroll som Göran trycker på när han behöver aktivera en elektrisk stimulator som sätter fart på nervbanorna i benen.
När folk frågar hur han mår brukar han inte alltid svara sanningsenligt.
- Jag brukar säga att "det är bra" och det borde jag kanske inte göra. Folk behöver nog upplysas om hur man har det efter en olycka, funderar Göran.
Det värsta är den ständiga värken som får honom att tappa orken och farten. Göran Ström jobbar ofta hemifrån, här kan han lägga sig en stund när det blir jobbigt.
Efter olyckan blev han erbjuden att bli sjukpensionär, det ville han inte och det beslutet håller han fortfarande fast vid:
- Jag vill inte sluta jobba. Jag vill hänga med ett tag till för mitt arbete är så roligt, förklarar han.
Trots att han har sett hundratals hus är han fortfarande nyfiken på nästa. I varje hus finns det alltid något gammalt gångjärn eller någon byggnadsteknisk lösning som fångar hans intresse. Göran Ström är riktigt sugen på att ge sig i kast med den tredje boken om gotländsk byggnadstradition.
- Jag har inte blivit mätt. I det här projektet har jag fått träffa så många trevliga människor och fått lära mig så mycket, berättar Göran.
Christina håller med. Visst blir hon orolig när Göran kör långa sträckor i bil och visst ser hon att det sliter på honom när han jobbar för mycket, men hon ser också den glädje som arbetet för med sig.
- Göran behöver det här, förklarar Christina.
Just nu, när hus-fotograferandet ligger nere, har Göran Ström ett annat projekt på gång.
- Jag håller på med ett kakprojekt tillsammans med ett gäng på Petes och Kattlunds. De har haft kurser om hur man bakar gamla kakrecept och jag fotograferar till en liten bok. Det är ett verkligt drömprojekt, säger Göran entusiastiskt och fortsätter:
- I mitt jobb får jag lära mig nya saker hela tiden och jag är intresserad av allt!