Glad Göstha Halldén tog emot Vandringskäppen
Med vandringskäpp och diplom hyllades Göstha Halldén i går för sina insatser i det gotländska musiklivet. Priset kom från Bacchii bröder.Som pricken över i:et gratulerade Lill-Babs honom i telefon.
Lill-Babs var målvakt
Göstha Halldén påminner henne om att hon varit målvakt i deras fortbollslag.
- Minns du det?
- Jag glömmer inget jag upplevt tillsammans med dig, svarade Lill-Babs som ställdes mot väggen när det gällde uppträdanden på Gotland..
- Du har inte alls försökt få ta tag i mig, sa hon när Gösta Halldén påstod att han minsann frågat om hon inte ville komma till Gotland.
Nu fick han lova att han skulle ringa henne igen, vad nu det kan leda till.
- Det är klart. Man glömmer inte en gammal fotbollsmålvakt, sa Göstha Halldén som fick flera påminnelser om sin tidiga karriär.
Köpte gitarrer
Historien om hur han finansierade sina första gitarrer avslöjades.
- När jag var liten grabb hade jag svårt att få tag i pengar så det blev att köpa gitarrer på avbetalning från Hagströms i Älvdalen. Jag betalade 25 kronor i månaden under 20 år eftersom jag köpte nya hela tiden, skrattar han.
Igår fick han en hälsning från fabrikören Karl-Erik Hagström samt en DVD om fabriken.
Fjärde pristagaren
Det här är fjärde året som Bacchii bröder delar ut vandringskäppen, en stafettpinne i musikens anda.
Göstha Halldén kom från Västergötland, över Nalen till Gotland 1967. Första kontakten med musiken här var på Gutekällaren där han träffade Dolle Muthas. Sedan den dagen har han spelat för folk på ön i många olika konstellationer. Just nu är det Gotländska jazzlaget, Gotlands jazzband, Visby swing kvartett och EmArcy som tar det mesta av hans tid.
- Jag är pensionär och har en förstående fru, säger den 71-åriga musikern som är självlärd.
Nalen blev för honom en utmärkt skola.
- Publiken där var erkänt kräsen.
För Gösthas del finns det bara en sorts musik.
- Det är i jazzen jag funnit mig tillrätta,
- Jazz gör gott för kropp och själ. det håller mig igång, säger han som bara kan se en brist.
- På 1960-talet dansade folk till jazzmusiken. Det gör man inte idag.
Kanske är det något han kan ändra på.
Alternativt kulturpris
Igår satt publiken rätt stilla när han bjöd på några medryckande låtar. En framförde han tillsammans med sin son Thomas. Bygdegården var fylld till brädden och någon plats för rörelse fanns inte. I stället fick gästerna njuta lite mer passivt till Göstha Halldén och en mängd andra musiker som bjöd på musik denna eftermiddag.
- Det här är som att få tillbaka alla timmar man suttit och övat. Ett alternativt kulturpris, tyckte den hedrade mannen att han fått.
Så jobbar vi med nyheter