"Gemenskap är det viktigaste på inter- nationella kvinnodagen"
Kvinnor från alla världsdelar ( utom Australien) deltog i festligheterna när Internationella Kvinnodagen uppmärksammades i Visby på söndagen.En 40-tal kvinnor och barn samlades till ett jättestort knytkalas i Krukmakarens hus på Mellangatan i Visby.
- Men det är gemenskapen över alla gränser som är det viktigaste, säger Kerstin Blomberg som håller i trådarna för arrangemangen för tredje gången på Gotland. Hon gör det huvudsakligen som företrädare för nätverket Utan Gränser men även Rädda Barnen finns med på ett hörn.
Egentligen är inte Internationella Kvinnodagen förrän tisdagen den 8 mars. Men för att kunna samla så många möjligt hade man valt att vara lite för tidigt ute.
Firandet inleddes med att deltagarna fick sätta en liten knapp på en världskarta och visa var i världen de kommer ifrån.
Det blev faktiskt markeringar i alla världsdelar utom Australien. Zaire, Etiopien, Chile, Bosnien, Tyskland, Makedonien, Eritrea, Burundi, Thailand. För att bara
Alla kvinnor har sin egen berättelse om hur de kommit till Sverige och bosatt sig här. Det roliga i sammanhanget är att de nu är gotlänningar och har barn som växer upp och talar med gotländsk brytning, både när de talar svenska och sitt modersmål.
Fantastiskt att lyssna till!
Kerstin Blomberg berättar att den första Internationella Kvinnodagen firades första gången den 8 mars 1913.
Därefter har FN:s generalförsamling 1977 rekommenderat ett allmänt firande av kvinnodagen.
- När man vet hur kvinnorna runt om i världen behandlas än idag och ges sämre möjligheter till överlevnad, utbildning, sjukvård. Då kan man inte säga annat än att kvinnodagen behövs lika mycket som tidigare
- Det fattas 100 miljoner kvinnor i världen, konstaterar Kerstin Blomberg. Det är resultatet av en medveten politik många stater. Flickebarn är inte lika välkomna som gossebarn.
I vissa länder värnas fortfarande traditionen av döda ovälkomna flickor.
Det är grymt men inte desto mindre sant.
Så jobbar vi med nyheter