Gav ett rungande ja till fortsatt betodling

Åtminstone hälften av de 285 betodlare som finns på Gotland strålade igår eftermiddag samman till det stormöte som betodlarföreningen hade sammankallat på Lövsta.
Just som mötet startade lade årets sista betbåt ut från Klintehamn och med den sattes punkt för årets betodling som uppgick till en skörd på nästan 125 000 ton.
Men nu handlade det inte om året som gått. Nu gällde det om tunga framtidsfrågor:
Ska gotländska lantbrukare överhuvudtaget satsa på betodling framöver när man vet att lönsamheten kommer att minska? Eller ska man ge upp nu och nappa på det erbjudande om att dela på en engångsersättning på 5 miljoner euro tillsammans med betodlarna på Öland?
Den frågan ville Svante Runfeldt och de andra i betodlarföreningens styrelse ha besked om på stormötet. Om de ska kämpa för möjligheter till fortsatt betodling på Gotland, då vill de ha betodlarna med sig. Många betodlare - för volymen är viktig. Om den ena odlaren efter den andra lägger av och säljer sin kvot, då innebär det ökade fraktkostnader och ännu sämre lönsamhet för de som blir kvar. Om den totala betsskörden understiger 100 000 ton, då kan transportkostnaderna bli för höga.

"Sockrat bud" lockar inte
Patrik von Corswant på Stafva gård i Barlingbo är säker på sin sak. Med sin kvot på 545 ton är han en av Gotlands största betodlare och han tänker fortsätta. Om andra lägger av så är han intresserad av att köpa deras kvoter. Patrik von Corswant tror på betodlingens framtid, även om lönsamheten kommer att minska och han lockades aldrig av "det sockrade budet" med särskild ersättning till de odlare på Gotland och Öland som lägger ned:
- Den där kompensationen är bara politiskt smink. Om en engångssumma ska vara intressant så måste den vara riktigt stor, säger Patrik von Corswant.

Nej till avvecklingslinjen
Och alla andra betodlare som hade kommit till mötet var inne på samma linje. De levererade ett rungande ja till fortsatt betodling och ett kraftfullt nej mot att man ska slå in på avvecklingslinjen.
Men hur det blir i slutänden, det lär inte vara klart förrän detaljerna i hur sockerreformen ska hanteras i Sverige har klarlagts. Idag finns ett ramverk för hur EU ska minska sockerproduktionen från dagens 20 miljoner ton så att den ligger i nivå med konsumtionen på 14 miljoner ton. Men hur detta ramverk ska tillämpas nationellt, det kommer inte bli klart förrän i februari.
- Vi vet att sockerreformen ska minska produktionen, men det finns fortfarande många bitar som ska falla på plats innan man kan ta ställning till om man ska fortsätta odla socker eller inte. Gå hem och räkna, gör en egen kalkyl, uppmanades de gotländska betodlarna av Gustaf Tornerhjelm som sitter i styrelsen för Sveriges betodlares centralförening, SBC, och som också ingår i deras förhandlingsdelegation.

Efterlyste kreativt tänkande
Han hade själv gjort kalkyler för en normalsvensk betodlare och kunde konstatera att ersättningen kommer att sänkas gradvis fram till 2009. Men Lars Gustafsson, som sitter med i betodlarföreningens styrelse, efterlyste ett kreativt nytänkande för att förlusten för gotlänningarna inte ska bli så stor.
Själv lanserade han idén att alla gotländska odlare ska gå samman och leverera betorna till Skåne som en odlare. Som det är i dag levereras betorna till Klintehamn från enskilda odlare och där mäter man upp sockerhalten på varje leverans. Men det finns vinster att hämta om man går samman. Man slipper den dyrbara provtagningen och om en odlare inte fyller ut sin kvot så kan någon annan odlare täcka upp. Dessutom kan ett sådant samgående innebära en kortare och billigare betkampanj och en betupptagning som gör det möjligt att få ut den bästa tänkbara sockerhalten.
- Visst är det lägre sockerhalt i myr-betor än i andra betor, men det kan jämna ut sig eftersom de ofta är renare än andra betor, säger Lars Gustafsson.

"Som att kissa i byxorna"
Men tills vidare har Lars Gustafsson, Svante Runfeldt och de andra i betodlarföreningens styrelse i alla fall fått det besked som de behöver. Nu jobbar de vidare för fortsatt betodling på Gotland. Det kan betyda att budet om de fem miljoner euro som utlovas till odlare som ställer om sin produktion brinner inne, men den risken är de beredda att ta:
- Den där kompensationen har bara ställt till det för oss. Den innebär en lockelse, men det är som att kissa i byxorna, det värmer, men bara en kort stund, konstaterar Svante Runfeldt.