Fredsgudstjänst på FN-dagen
För fjärde året hölls fredsgudstjänst i Hejde kyrka på FN-dagen i går.Kvällen inleddes vid bygdegården där facklorna tändes.50 personer gick sedan fackeltåg till kyrkan och där talade bland andra Lars Siggelin, Klintehamn, om solidaritet.
I fjol mindes vid mordet på Anna Lindh och på den lilla flickan vid dagiset i Arvika, sade han. I dag minns vi tydligt dubbelmorden i Linköping i veckan. Vad kan vi i periferin göra för att stödja FN? Vi kan samlas till sådana här manifestationer och visa vår solidaritet.
För fyra år sen gick Hejde bygdegårdsförening, Röda korskrets, hembygdsförening och scouter samman och firade FN-dagen med gudstjänst. Och det har fortsatt.
Vi tyckte det var bra att samla bygdens folk till den här gudstjänsten, säger Christina Gillerfors, som är en av eldsjälarna bakom traditionen.
När fackeltåget närmade sig kyrkan togs deltagarna emot med klockringning och kyrkoherde Kent Österdahl ledde gudstjänsten.
Den lilla gruppen Bäverscouter hade kvällen till ära sina nya, fina bäverhalsdukar när de sjöng "Om alla som är dumma, hade varsin trumma, det vore väl bra?
Klintebon Lars Siggelin var kvällens talare. Han tog ett exempel på Från Sverige och ut och ett Utifrån och till Sverige.
Den första handlade om aboriginen Mike, född i Australien, adopterad till Sverige, så småningom bosatt i Östersund, där det gick snett för honom i livet. Han kom till Hassela i Klintehamn, blev sen fritidsledare på fastlandet.
När Lars och Kerstin Siggelin fick förmånen att åka till Australien och stödja likadan verksamhet som på Hassela samt inspirerar medarbetarna, då ville de att Mike skulle åka med.
Han förberedde sig noga, sände sina personliga uppgifter till en organisation i Australien för att försöka hitta sina rötter.
Mitt i vardagen då vi var på gården där hemmet byggdes upp, ringde det, sade Lars Siggelin. Det var Mikes mor, hon bodde bara en bit bort. Han fick träffa henne och hela sin släkt, stannade sedan kvar där och utbildade sig till polis.
Lars Siggelin nämnde hur han har förmånen att jobba med ungdomar, bo med dem och umgås med dem och att hälften av de 70 ungdomarna i Klintehamn kommer från andra länder.
De kommer bland annat från Grekland, Chile, Irak, Afghanistan och Uruguay, sade han. De har alla äventyr att berätta om, som de varit med om. Det är fina historier men framför allt dramatiska situationer.
Så kom berättelsen om en av två tvillingsystrar som föddes i Turkiet, som så småningom kom till Sverige med föräldrar och sju syskon, till Botkyrka. Hur tvillingsystrarna, som var yngst i syskonskaran blev svenskar och hur föräldrarna ville gifta bort dem. Den ena av dem for då ut i världen och hamnade efter misslyckanden på Hassela i Klintehamn. Något som hon först tyckte var otur, men senare tur.
Efter sju-åtta år blev hon en otrolig behandlingsarbetare, sade Lars Siggelin fastän hon var utan traditionell utbildning. Hon blev en fin kamrat både för vuxna och ungdomar.
Lars Siggelin framhöll sedan att båda dessa resor var bevis på solidaritet och bevis på hur man ur hopplösa situationer kan få ut något bra.
Det är också viktigt att tillhöra en verksamhet, sade han. Känna att man hör till, att vara behövd, att någon undrar varför man inte kommer den dag man är sjuk.
Kvällen avslutades med varm korv strax innan deltagarna gav sig hemåt i helgdagskvällen efter att ha givit kollekt till Världens barn. Kollekten gav 1814 kronor.
Så jobbar vi med nyheter