Forumteater på FBU-lägret blottlägger problem och hittar konstruktiva lösningar
Lärare och blivande lärare, dramapedagoger, skådespelare, terapeuter av olika slag...Närmare 150 personer från en rad länder, Norge, Danmark, Chile, Sverige.Och så nestorn och gurun själv från Brasilien, Augusto Boal.Alla samlade för att delta i årets Forumteaterfestival på FBU-lägret på Fårö. Huvudsakligen för att fördjupa sig i vad som kallas "De förtrycktas teater".Kanske inte så konstigt. Men det pågående kriget i Irak kom att kasta sin skugga över övningarna och prägla en stor del av tillställningen.
Bakom Fårösatsningen står en ny förening (under bildande) på Gotland Drimb.
Än så läge har den bara en handfull medlemmar. Men har ändå fått uppdraget att arrangera Forumfestivalen.
Dramapedagogen Åsa Danielsson och läraren Anna Olofsdotter-Engström, som är eldsjälarna bakom satsningen, är mycket hemlighetsfulla om förkortningens betydelse. Men avslöjar att namnet faktiskt är tänkt att understryka jämlikhet mellan män och kvinnor. Därför blev det Drimb, dvs "Det regnar inte på Maj-Björn".
1 000 kr har var och en av festivaldeltagarna betalat för att få vara med på Forumteaterfestivalen, som förutom huvudattraktionen Augusto Boal innehållit olika workshops och forumteater kring varierande teman, sex, samlevnad, knark, etc.
Och Gotlands tjejjour höll en speciell workshop endast för kvinnor. Den handlade om feministiskt självförsvar.
<span class=MR>Exempel för skolan</span>
Forumteater är mycket användbart i skolorna, uppgav en av de norska deltagarna. Och är kanske vanligare i Norge än i Sverige.
Forumteatern som utformades med Augusto Boal, som en av de pådrivande i början av 1960-talet, används i dag inom en rad olika områden för att blottlägga problem och hitta konstruktiva lösningar att gå vidare.
Ett mycket bra exempel och uppskattat inslag blev lördagsförmiddagens forumspel med Teater Halland, landets näst minsta länsteater. Endast Gotlands uppges vara mindre.
Teaterensemblen, som består av Helén Söderqvist-Henriksson, Malin Svarfvar-Karlsson, Anders Simonsson, Rasmus Lingren och Sanna Neimark, spelade upp flera realistiska sketcher från skolans värld med inbyggda konfliktsituationer, främst mellan lärare och elever. Sketcherna hade namn som klassmötet, klottret, målningen, etc.
<span class=MR>Dråpliga scener</span>
Efter den första uppspelningen togs allt om från början, men publiken gavs nu möjlighet att avbryta och gå in i spelet. Och leda in på vägar som kanske löser konfliktsituationerna.
Det blir spännande, dråpliga och även allvarliga scener som spelas upp.
Fantasin är enorm. Flera anledningar till hejdlösa skratt.
Publikens support för den som ingriper i föreställningen är stark och påhejad.
<span class=MR>Geniala undersökningar</span>
Mitt i alltsammans skjuts det in små frågeställningar, Som till exempel:
"Elever skall vara med och bestämma allt på en skola. De som tycker ja står upp, de som tycker nej lägger armarna i kors över bröstet och de som inte vet lägger händerna på huvudet.
Genialt snabba undersökningar med andra ord.
Det finns vissa saker som kräver livserfarenhet säger en av de lärarstuderande från Norge. Alla tycks instämma, mer eller mindre.
<span class=MR>Protest mot kriget</span>
Plötsligt blir det knappt om tid.
Prick halv tolv skall det genomföras en gemensam protestdemonstration mot kriget i Irak.
Vi kände att vi bara måste göra någonting, berättade Anna Olofsdotter-Engström. Vi satt halva natten och funderade. Till sist bestämde vi oss för att göra en mänsklig blomma.
Folk kom från alla håll, strömmade ut från FBU-lägrets många baracker.
I den stora samlingssalen hade hundratals värmeljus placerats som i en cirkel mitt på golvet. Och deltagarna uppmanades att lägga sig i åtta rader ut från ljuskällan i det annars mörka rummet.
Det är bra om ni kan söka varandras händer, sade Anna Olofsdotter-Engström.
Först är det alldeles tyst. Sedan börjar ett svagt "hmm" ljuda i lokalen.
Det blev som tonmelodi, som växte och sjönk i styrka. En stark upplevelse för den som inte varit med om något liknande tidigare.
<span class=MR>Mästaren gör entré</span>
Efter lunchen dyker den mycket karismatiske Augusto Boal själv upp. Den nu drygt 70-årige mannen som har uppmärksammats över hela världen för sin teaterform.
Hans seans är så fulltecknad att alla hade inte fått plats i gruppen på ca 60 personer den här gången.
Augusto Boal samlar hela gruppen kring sig. Han vill att alla skall sitta nära. Han börjar med att anknyta till det pågående kriget. För att kunna leka fullt ut måste man vara fri, säger han. Men det finns ändå alltid vissa regler som måste följas. De reglerna har satts ut spel i Irakkriget, menar han.
<span class=MR>Som en liten trollgubbe</span>
Därefter börjar uppmjukningsövningarna och deltagarna hoppar och dansar runt på golvet. Mitt i mängden rör sig Augusto Boalt som en liten trollgubbe och ger sin instruktioner.
Joggingdojor, hängiga jeansbyxor och ett svallande hår ner över axlarna. Det är härligt att se.
I fem timmar skall han hålla på.
Det skulle ha varit roligt att vara med under hela workshopen. Tiden medgav dock inte detta. Kanske blir det vid ett annat tillfälle. För forumteater verkar vara lärorikt, utvecklande, spännande. Och oerhört roligt.
Så jobbar vi med nyheter