Fortsättning på nästa uppslag

Det vilade en närmast pastoral idyll över omgivningarna vid teater- och filmregissören Ingmar Bergmans begravning i Fårös 1300-talskyrka. Solen sken över grönskande fält, får bräkte i en närbelägen hage och fjärilar fladdrade i luften. Men två polisbilar på parkeringen och det rödvita avspärrningsband som löpte runt hela kyrkan och dess omgivningar talade ett annat språk. Närmaste grannen, Frans Brozén, fick se hela sin fastighet ingående i det avspärrade området.
Utanför detta samlades mediarepresentanter samt några allmänt intresserade men någon större folksamling var det inte. Frånsett ett cirkulerande flygplan och en diskussion omkring avspärrningens omfattning, där det konstaterades att det fanns åklagarbeslut på att kyrkan via kyrkorådet fick freda sina marker, så gick det hela mycket lugnt tillväga och den Bergmanska familjen fick den värdiga ceremoni man önskat sig.
Kistan, en specialtillverkad enkel modell i furu enligt Bergmans önskemål, anlände och fördes in i kyrkan på morgonen. Uppdraget att ordna ceremonin hade tillfallit Stranges begravningsbyrå vars Johan Aronsson är Fårögranne med Bergman. Han instruerade bland annat de sex man från Fårö som skulle bära kistan.
Timmen före 12 anlände så gästerna efterhand. I privatbilar, taxi och en specialchartad buss kom släktingar, vänner, medarbetare och Fåröbor, samtliga speciellt inbjudna till den stängda ceremonin. Bland dessa återfanns Liv Ullman, Linn Ullman, Bibbi Andersson, Käbi Laretei, Harriet Andersson, Peter Stormare, Erland Josephson, Lena Endre, Henning Mankell, Julia Dufvenius, Pernilla August, Börje Ahlstedt. Kl. 12 ringde kyrkklockorna, begravningsgästerna tågade in och kyrkdörrarna stängdes. (I kyrkan fick dock, enligt Bergmans önskemål, två fotografer finnas på plats för att dokumentera, filmaren Arne Karlsson och Dramatens fotograf Bengt Wanselius).

Begravningen
Ingmar Bergman hade regisserat stora delar av sin egen sista akt. Officianten, Fåröprästen komminister Agneta Söderdahl, ledde en traditionell, enkel Fåröbegravning. Under ceremonin sjöng hon Gotlandsskalden Gustaf Larssons dikt "Seiste raisu", tonsatt av Patrik Silvereke.
Förutom griftetalet hölls inga tal under begravningen. Två välkända psalmer sjöngs; "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" och "Så tag nu mina händer". Radiosymfonikernas Helena Nilsson spelade "Saraband" ur J S Bachs femte cellosvit.
12.40 ringde klockorna åter och kistan bars ut ur kyrkan till den plats på kyrkogårdens nordvästra hörn som Ingmar Bergman själv valt ut för gravsättningen. Gästerna gick i procession och tog sedan ett sista farväl vid graven. Agneta Söderdahl lyste frid över den avlidne.
- Ge honom o Herre din frid. Vila i frid Ingmar Bergman.
Gästerna lämnade därefter Fårö kyrka och samlades till minnestund på Stora Gåsemora.
Agneta Söderdahl skulle vidare till en vigsel. Hon menade att begravningen fått den prägel som Bergman önskat.
- Bach som preludium var helt enligt hans önskemål. Och kistan var enkel och strikt, som han sagt.
13.15 körde kyrkogårdsarbetarna in för att ordna graven med de kransar och buketter, mestadels bestående av röda rosor, som lämnats. Tills vidare, i avvaktan på gravsten, anger ett enkelt metallkors vem som vilar på platsen, "Ingmar Bergman".