Förnedrad på Arlanda
Gunilla Tomtlund var överlycklig efter ryggoperationen på fastlandet.Smärtorna hon haft så länge var plötsligt borta!Men på väg hem till Gotland, på Arlanda flygplats, byttes glädjen mot förtvivlan.- Ingen människa ska behöva bli behandlad så som jag blev, säger hon.
Foto:
Ett dåligt bemötande, felaktig information och utebliven assistans gjorde att hon missade sitt flyg. Nyopererad tvingades hon vandra runt på flygplatsen i flera timmar.
- Kroppen skrek, jag var fullständigt slut. Och sedan jag kom hem har jag haft kramper i ena benet. Och jag har fått en svullnad i sidan, troligen en inflammation, av överbelastningen på Arlanda. Så läkningstiden efter operationen blir avsevärt längre än beräknat. Och inte ens en ursäkt har jag fått.
Ny operationsmetod
Gunilla har haft problem med ryggen sedan 1986, efter en belastningsskada i arbetet inom äldreomsorgen. Hon var opererad tre gånger när hon nu fick chansen att pröva en ny metod med en protes som opereras in mellan de skadade diskarna i ryggen.
Onsdagen den 2 april opererades Gunilla på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby. En stor operation där de opererade genom att öppna buken, flytta på tarmar och andra organ för att komma åt.
- Jag trodde inte det var sant när jag klev ur sängen. Visserligen kändes det som jag blivit överkörd av en ångvält, men smärtan i ryggen var borta. Blodtrycket som varit högt till följd av smärtan var normalt och det kändes som ett nytt liv började, berättar hon.
Ledsagare med rullstol
Genom Visby lasaretts reseservice och Skyways ordnades hemresan till söndagen den 6 april. Gunilla skulle få assistens på Arlanda flygplats, en ledsagare med rullstol och hjälp med väskan eftersom hon inte fick lyfta tungt och inte orkade gå längre sträckor.
Av detta blev intet.
- Taxichauffören som hämtade mig på sjukhuset var omtänksam, han körde mig så nära terminal 2 det gick, trots att han egentligen inte fick stanna där. Vid informationsdisken i terminalen skulle jag få hjälp.
Gunilla gick dit, förklarade för kvinnan som arbetade där vem hon var, att hon skulle resa till Visby och att hon skulle få assistens till terminal 3.
Kvinnan sa att hon fick gå till terminal 4, där fanns assistanshjälp. Gunilla blev lite förvirrad eftersom planen till Visby går från terminal 3, men hon tänkte att de som arbetar där måste ju veta. Sakta med korta hasande steg tog hon sig till terminal 4. Där fick hon beskedet att det inte fanns någon assistans att få, utan att hon skulle till terminal 3. Klockan går. Det är en kvart kvar tills incheckningen stänger.
"Ingen väskbärare"
- Jag träffade en flygvärdinna som skulle med planet till Visby. Hon lovade meddela att Gunilla var sen och varför.
Incheckningen hade stängt när Gunilla kom dit. Hon förklarade och fick löfte att ta med sig väskan på planet och att de ska hålla planet en stund.
Nästa hinder blir säkerhetskontrollen. Gunilla förklarade att hon var nyopererad och inte fick lyfta och bad därför om hjälp att få upp väskan på bandet.
- Jag är ingen väskbärare, svarade den kvinnliga säkerhetsvakten och vägrade hjälpa mig. Jag fick då hjälp av en annan passagerare.
Missade planet
I genomlysningen upptäcks att Gunilla har kanyler och blodförtunnande medel i väskan. Eftersom den ska med i kabinen öppnar säkerhetsvakten väskan och undrar om hon har läkarintyg eller recept på detta. Det har hon inte.
Till slut släpps hon igenom kontrollen, men då är planet på väg att gå. Gunilla bryter ihop.
- Tårarna rann, snoret rann, jag hade ont och folk stirrade.
Gunilla blev ombokad från 14.30-planet till det som gick 17.50. Väskan fick hon checka in. Hon kan inte sitta längre stunder och gick ut och ringde sin syster.
- Hon gick upp i atomer! Men hon peppade mig och jag gick tillbaka till informationsdisken i terminal 2. Kvinnan jag talat med var inte där men mannen som arbetade där beklagade och gav mig en check på 30 kronor till en kopp kaffe. Så ser jag att kvinnan står en bit bort och lyssnar. Hon säger att jag inte sagt att jag ska till Visby och att allt är mitt fel och går sedan iväg.
Glad över vännens stöd
Halv sju på söndagskvällen landar Gunilla i Visby.
- Jag var så orolig att resultatet av operationen skulle äventyras, men det verkar klara sig. Fast benet krampar hela tiden. Veckan har jag ägnat åt läkarbesök och att ringa lasarettets reseservice, Skyways, Löwenströmska och andra instanser för att berätta vad som hänt. Jag har också skrivit en redogörelse som patientnämnden ska få. Jag är glad att jag haft min väninna Mea Engström som stöttat mig hela tiden.
Gunilla anser att det minsta hon bör få är en ursäkt och ersättning för de extra kostnader bemötandet på Arlanda medfört, och för det stora fysiska och psykiska lidande och den oro det orsakat.
Så jobbar vi med nyheter