Förlöste sitt eget barn
Trots att Carina Segersten och Johan Sigemo från Näs åkte till BB i ett ganska tidigt skede hann de inte längre än till Tofta kyrka innan Moa var född.
- Jag fick förlösa mitt eget barn, berättar Carina.
- Jag förstår inte varför, men det sista jag gjorde innan vi åkte hemifrån var att hämta en tjock handduk.
Vi sitter i hörnsoffan hemma hos familjen Segersten och Sigemo i Näs. Medan ettåringen Moa och hennes storasyster Nathalie mumsar på glass-strutar berättar Carina om hur det gick till vid den här tiden i fjol när Moa kom till världen.
Allt var helt normalt. Bebisens nedkomst var beräknad till den 14 juni och Carina blev ganska glad när värkarbetet satte igång vid tvåtiden på natten till den 9 juni. Hon ville få sitt barn just den här dagen, det var hennes farfars födelsedag.
Åtta mil till BB
Kvart i tre ringde Johan till Carinas mamma i Burgsvik och bad att hon skulle komma och ta hand om Nathalie och en halvtimme senare satt de i bilen på väg mot Visby.
Det är nästan åtta mil från gården i Näs till Visby lasarett, men Johan och Carina var ganska lugna när de gav sig av. Och Carina behöll sitt lugn trots att värkarna blev allt intensivare. Det var först när den första krystvärken kom på raksträckan vid Tofta strand som de insåg att de kanske inte skulle hinna fram till BB.
Via mobiltelefonen tog de kontakt med barnmorskan Anna Hörsne Malmborg på BB. Medan Carina snurrade runt av krystvärkar i passagerarsätet lyckades hon kränga av sig jeansen.
- Carina var så himla lugn. Jag koncentrerade mig på att köra och prata med barnmorskan. Hon sa till mej att stanna bilen och undrade om jag såg huvudet - men då var hela ungen ute, berättar Johan.
Insvept i mammas jeans
Klockan var sju minuter i fyra och försommarmorgonen grydde. Bilen stod vid vägkanten vid Tofta kyrka. Carina fick upp Moa i famnen och svepte in henne i sina jeans.
- Jag fick förlösa mitt eget barn. Det är lite speciellt. Jag känner mig faktiskt priviligierad, säger Carina.
Barnmorskan fick över telefonen höra att flickan skrek och när lilla Moa hade svepts in i den där handduken som Carina hade ryckt till sig innan de lämnade Näs fortsatte färden mot lasarettet. En säng hade körts fram till entren och här fick Johan klippa av navelsträngen.
Ett ljust minne
Johan hade ett digert arbete med att göra bilen ren efter den plötsliga förlossningen.
Bilen hade skinnsäten och var helt ny, men idag syns det nästan inga spår efter den där färden mot BB för ett år sedan. Hos Carina och Johan har den där sommarmorgonen dock etsat sig fast som ett ljust minne.
Många undrade om Carina inte blev chockad, men hon har inte upplevt några sådana känslor. Hon är glad över att hon slapp kämpa sig igenom en långdragen förlossning och stolt över att hon klarade upp situationen själv, men framför allt glad över att det gick så bra.
En lugn tjej
Moa har blivit en "stor" tjej nu. Trots den brådstörtade ankomsten så har hon utvecklats till en ganska lugn tjej. Hon står själv och vågar gå några steg om hon har stöd av sin vagn. Och så gillar hon att gunga när Nathalie tar fart.
Nathalie var också ganska snabb i vändningarna när hon föddes för tre år sedan. Men den gången hann Carina och Johan ändå vara två timmar på förlossningsavdelningen innan hon föddes.
- Om det blir fler barn är det kanske lika bra att man struntar i att åka in till BB. Det är i alla fall lättare att föda hemma än att föda i en bil, skrattar Carina.
Så jobbar vi med nyheter