Förlorande part får betala 620 000 kronor
Det blev en dyrbar historia för det dödsbo som vid Gotlands tingsrätt stämde ett annat dödsbo angående äganderätten till flera fastigheter i Stockholmsområdet och på Gotland.Gotlands tingsrätt ogillade samtliga krav i det omfattande målet där sammanlagt 16 personer hördes under fyra dagar.Utslaget innebär att det förlorande dödsboet dessutom skall ersätta övriga parters rättegångskostnader med sammanlagt 620 684 kronor.
Dödsboet efter kvinnan stämde dödsboet efter mannen och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att detta dödsbo före det andra var rätt ägare till i första hand hälften av fastigheterna, i andra hand en tredjedel.
Något som bestreds av mannens dödsbo samt två intervenienter i form av mannens bröder, båda boende på Gotland.
Kvinnans dödsbo väckte först talan vid Gotlands tingsrätt avseende fastigheterna här samt vid två andra tingsrätter för övriga fastigheter. Högsta domstolen beslutade senare att målen skulle förenas i en rättegång vid Gotlands tingsrätt.
<span class=MR>Patriarkalisk kultur</span>
Enligt kvinnans dödsbo gjordes fastighetsförvärven med syftet att dessa skulle begagnas gemensamt trots att endast mannen varit angiven som förvärvare av egendomen och att hennes del därför skulle uppgå till hälften av fastigheterna. I sakframställan förklaras detta förhållande med att mannen kom från en starkt patriarkalisk kultur där det var naturligt att mannen stod för alla handlingar.
Mannens dödsbo hävdade att det inte funnits någon avsikt att gemensamt förvärva fastigheterna vid något av de sex aktuella förvärvstillfällena.
Det handlade om rena familjeangelägenheter inom brödernas släkt.
Det arbete kvinnan lagt ner på fastigheterna saknar betydelse i fråga om äganderätt till dessa, hävdade man också.
<span class=MR>Ingen dold samäganderätt</span>
Tingsrätten konstaterar i sina domskäl att en omfattande skriftlig såväl som muntlig bevisning åberopats i målet.
Sammanlagt har förhör under sanningsförsäkran och vittnesförhör hållits med 16 personer.
Rätten konstaterar att målets huvudfråga är om den kvinnliga parten haft så kallad dold samäganderätt till fastigheterna. Man konstaterar också att särskild bevissvårighet föreligger i och med att vare sig kvinnan eller mannen kunnat höras samt att samtliga förvärv ligger långt tillbaka i tiden.
För att dold samäganderätt skall kunna komma i fråga krävs att den dolde samägaren skall ha bidragit till förvärvet av fastigheten. Att kvinnan bidragit till den löpande driften efter förvärvet utgör inte något ekonomiskt tillskott till själva förvärvet, konstaterar rätten.
Sammanfattningsvis finner tingsrätten att kvinnans dödsbo inte visat att det vid något av de sex förvärven under åren 1954-75 förelegat sådana omständigheter att dold samäganderätt till fastigheterna eller fastighetsandelarna har uppkommit.
"Käromålet skall således ogillas i sin helhet".
Målet kan överklagas till Svea hovrätt.
Så jobbar vi med nyheter