Det är en av årets första vårdagar och solen värmer hästarna vid utfodringsplatsen i vinterhagen på Lojsta hed. Russen står med ansiktet mot solen och ser ut att njuta. Tillsyningsman Ingvar Andersson har just utfodrat russen med nytt hö, vilket han gör varannan dag under vinterhalvåret. Men ”pa hajdi” är han och kollar till flocken varje dag.
– Jag brukar inte klappa dem eftersom jag inte vill att de ska bli för tama, säger Ingvar Andersson, men kan inte låta bli när ett ettårsföl pockar på uppmärksamhet och nafsar honom i sidan.
Ingvar Anderssons tillsynstjänst är på halvtid och har tidigare bekostats av Riksantikvarieämbetet via Länsstyrelsen på Gotland, men från och med nästa år är det slut med det.
– De har ändrat reglerna och säger att bidrag inte får gå till drift av verksamheten, säger han.
På Hushållningssällskapet, som är en del av den sambetesförening som äger russen på Lojsta, har finansieringen varit ett stort orosmoln under hösten. I ett försök att hitta nya inkomstvägar tog Hushållningssällskapets vd Mats Pettersson kontakt med Gotlands förenade besöksnäring (GFB).
– Länsstyrelsen sa att om vi kunde visa på värdet av russparken som besöksmål så skulle det kanske gå att få bidrag. Men när vi tog fram fakta som visar att det är närmare 70 000 besökare per år, så kunde de ändå inte hjälpa oss, säger Mats Pettersson.
Istället kom de överens om ett utökat betesbidrag för en av hagarna, Botes källmyr, som nu har fördubblats och blivit ett av tre finansiella ben att stå på. Ett annat är att avgiften för russägarna höjs, och det sista handlar om en produkt som ska lanseras i vår.
– Den heter ”vän till russen på Lojsta hed” och är inte en förening utan en produkt man köper för till exempel 300 kronor per år, säger Mats Pettersson.
Samtidigt återstår frågan hur parken ska utvecklas på ett hållbart sätt.
– Jag är inte intresserad av att utveckla, jag vill värna russen och vårt kulturarv. Russen blir allt mer tama och med fler besökare riskerar vi också att de smittas, säger Ingvar Andersson, som är helt emot samarbetet med GFB.
Frågan är hur russambetesföreningen ska hantera det ökade intresset på ett hållbart sätt utan att russen eller markägarna tar skada.
– Ansvaret ligger på oss att ha kvar kontrollen så det inte händer något tokigt i framtiden, och det är en svår balansgång, säger Mats Pettersson.