Vattnet klassas som otjänligt men är ändå drickbart eftersom gränsvärdena gäller för livslångt intag.
- Bor är en väldigt liten molekyl så den är svår att få bort, konstaterar driftingenjör Jonas Aav. Planen är att späda.
Bor upptäcktes första gången i Fardhem 2006 i samband med en undersökning av förorenad mark.
- Det kom inte från havsvatten eller avlopp utan sannolikt från berggrunden, framhåller miljö- och hälsoskyddschefen Per-Eric Edlund.
Under 2007 genomfördes en undersökning i hela landet och i denna påvisades en topp på Gotland varför man undersökte vidare i de kommunala grundvattentäkterna här. Och det är i samband med denna som det visat sig att tre grundvattentäkter har för höga halter enligt de gränsvärden som sätts av Livsmedelsverket.
Ronehamn högst
Gränsvärdet är satt till ett milligram per liter. Ronehamn ligger på 2,5, Åminne på 2 och När på 1,9. Varifrån ämnet kommer är inte klarlagt men bedömningen är att det är naturligt. Kalkberggrunden nämns som en tänkbar orsak.
Bor används exempelvis i fyrverkeriprodukter men ämnet förekommer också i form av borsyra i bekämpnings- och träimpregneringspreparat. Borsyra minns kanske också äldre läsare som ett preparat använt för sårrengöring.
- Bor finns lite överallt, det är normalt sett bra, men kan ha viss skadlig påverkan i för höga doser, konstaterar miljönämndens ordförande Mats-Ola Rödén, (fp). Det finns ingen anledning till oro, det handlar om ett livslångt intag, riskerna är små men de finns där.
Gränsvärdena gäller således för livstidsintag och den enda forskning som är gjord är på råttor där det visat sig att för höga doser ger skador på reproduktionsförmågan. Och värdena gäller för kommunala täkter. För privata sätter Socialstyrelsen gränsvärdet och de har inget.
- Klassningen är "otjänligt", men det är en väsentlig skillnad mot bakterier, då hade det varit stopp direkt. Nu finns ingen akut fara så det finns ingen anledning att börja köra ut vatten, säger tekniska nämndens ordförande Kjell Skalberg, (c).
För det kommunala vattnet med för höga halter bor i täkter och ledningsnät gäller nu således att det är otjänligt men drickbart - åtminstone tills vidare. För nu skall man under ett år (tidsgränsen satt av Livsmedelsverket) arbeta med att åtgärda problemet och se om det är möjligt att få ner halten. Två kemiska metoder finns, jonbytesteknik och omvänd osmos.
- Bor är en väldigt liten molekyl så den är svår att få bort, det finns inga riktigt bra metoder. Så nu är planen att späda, men det kan bli olika lösningar, konstaterar Jonas Aav, driftingenjör vid vattenverken.