Mikael Lindholm är trebarnsfar och representant för Attention på Gotland – en stödförening för personer med – och anhöriga till dem med – neuropsykiatriska funktionshinder. Han är också pastor inom Gemensam framtid, en ny kyrka bildad av Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan tillsammans.
Alla hans tre barn har någon slags diagnos, och två av dem – den äldsta och den yngsta – äter, eller har ätit medicin för sina symptom.
– Allra helst för den yngsta hade det inte fungerat utan. Det hade slutat med katastrof, och det är inte lätt nu heller, säger han.
Diagnos vid fyra
Den yngsta sonen fick diagnosen adhd som fyraåring, men signalerna fanns där långt innan.
– Han hade vredesutbrott flera gånger om dagen, så fort vi satte gränser, berättar Mikael Lindholm, som själv hade det jobbigt under sin uppväxt, och som först nu börjat inse att även han förmodligen har något liknande i bagaget.
I dag är den yngsta 17 år, och hans symptom skiljer sig en hel del från sin storebrors, som har diagnosen damp.
Äldsta har slutat
Den äldsta är i dag 25 år gammal och har valt att sluta äta medicin. På honom märktes det också tidigt, fast på ett helt annat sätt.
– Han var framför fötterna på en hela tiden. Han var klumpig och hade stora problem med motoriken. Det första vi tänkte var att han hade fel på benen. Men så var han vår förstfödda, och det här med koncentrationssvårigheter blev uppenbart först långt senare efter att vi hade fått mer kunskap, berättar Mikael Lindholm.
Positiv effekt
Det var den yngsta sonen som började medicinera först. När föräldrarna märkte vilken positiv effekt den hade på honom, fick även den äldsta utredas för medicinering.
Mikael Lindholm tror att mycket av medicinens positiva effekter handlar om att motverka blockeringar i huvudet som i sin tur kan leda till mobbing och utanförskap.
Hade missbruk
Det här vet han eftersom han själv var utsatt som liten, något som i sin tur ledde till flera år av missbruk.
– Om man kan låta bli att få belastningar så som psykologiska låsningar, då mår man mycket bättre senare i livet, det är väl det som är hela syftet med diagnoser och med att få hjälp. Att hjälpa missbrukare att få medicin är också ett sätt att hjälpa dem samla ihop sig, så att de inte blir så splittrade. Sen förstår jag att man kan tycka mycket om det, säger Mikael Lindholm som blev kvitt sitt eget missbruk för många år sedan.