Folkfesten lyfter Stångaspelen

Förra året var det kyla och störtregn. I år var det värmebölja.
Annars är mycket sig likt på Stångaspelen som inte bara är pärk, varpa och femkamp utan också en samlingsplats och folkfest.

Gotland2005-07-11 06:00
Kraftmätningar i tryckande värme och blanksvettiga pärkspelare är det som mest förknippas med Stångaspelen. Det är som sig bör. Men Stångaspelen som har anordnats årligen, med vissa undantag, i Stånga sedan 1924 är inte bara gotländsk idrott och gutnisk femkamp. Stångaspelen är också kultur i så måtto att man ska träffas, utbyta minnen eller snarare skrävla om gånga tider, äta varm korv och sockervadd och slira iväg till levande musik på kvällen. Eller hoppa i hoppborgen om man är tillräckligt liten.
Inför årets upplaga har själva kulturbiten fått stryka på foten. I vart fall officiellt.
Vid Kulturföreningen Stångaspelens årsmöte i fjol beslöts att återföra allt organisatorisk ansvar efter tio år för spelen på Föreningen Gutnisk Idrott, FGI, från och med årsskiftet. Men spelen består och frodas i all välmåga. Liksom kulturen.
En som ändå inte är helt tillfreds med denna lösning är tävlingsledare Bengt Wallin, något av en nestor i sammanhanget. Han är skollärare i grunden och har varit med om att utveckla de svenska idrottsgymnasierna. Med mera. Han brukar årligen träffa sin gamla lärarseminariekamrat från Linköping, Fårö-bon Ingvar Larsson på Stangmalmen. Frånsett att de sköter en stor del av själva femkampen utbyter de givetvis synpunkter.
- Kulturtänkandet är bra för bygden, säger Bengt i solgasset efter femkampen dit han återvänder år efter år.
- Det är skönt att ha lite "roots" här nere.
För Bengt Wallin är idrott, och inte minst den gutniska, mer än bara tävlan och resultat. Och trots att det vart och vartannat år är rekord i antalet pärkspelare, menar han att föreningen borde ha lagt mer tid på att sprida kulturen om den gotländska idrotten bättre.
- Jag är övertygad om att vi skulle ha många fler pärkspelare i hela landet om vi satsat på att sprida sporten via alla våra utflyttare.
Ingvar Larsson nickar. Han håller med.
En av dessa tänkbara ambassadörer skulle i så fall kunna vara Katarina Bohman. Till vardags är hon ingenjör i Uppsala och även landslagsmeriterad rugbyspelare. I helgen tog hon sin första seger i gutniska lekar. Hennes 7,59 i stångstörtning imponerade på herrar Wallin och Larsson.
- Det resultat av en dam har man nog aldrig sett på Stångaspelen.
Och aldrig mer lär man få se eller höra Paul Dennis.
Med titlar som "Lektyrfotografen" och "Jaså, du ska bli farsa" var bandet inte bara ett stort namn på Stånga-scenen under 70-talet utan nådde även upp på Svensktoppen. Men i helgen var det definitivt ajöss för Paul Dennis.
- Stånga har betytt mycket för mig i alla fall, säger förgrundsfiguren Bosse Svennerbäck, bandets enda gotlänning som numer bor i Eskilstuna. Men nu när vi lägger av på riktigt tycker jag att vi kunde göra det på samma plats där allt började. Men det var kul att de ville ha oss tillbaka. Lite känsla av "pay-back". Det här är ju lite som hemma ändå.

Carl-Henrik Fridén
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om