Folkfest när nya taket växte fram
Täckating är fest och arbete i kombination och på lördagen samlades närmare 200 personer vid Bottarve, då ladugårdens agtak från 1986 skulle bytas ut.- Bygdens folk ställer upp, säger husmor vid Bottarve Ing-Marie Tellström.
Under ledning av agbasen Erik Larsson, från Domerarve i Öja, pågick under lördagen arbetet med att byta det gamla agtaket mot ett nytt.
- Det här har legat i 20 år, men det har inte varit bra från början. Om man inte ruskar ut och trampar klokt, så blir det inte bra, säger han.
Agen till det nya taket är hämtad från Västlands myr i Vamlingbo och med vägen och gårdsplanen täckt av ag, sprider sig en i de här trakterna sällsynt doft av insjö över Bottarvegården.
Vankade av och an kring ladugårdsbyggnaden, övervakade agbasen ständigt det pågående arbetet.
- Det gäller att få alla att arbeta i rätt riktning, om alla gör det de ska blir det bra. De flesta har varit med förr, det läggs ju något agtak varje år. Men det viktiga är att det kommer till nytt folk med. Kunskapen är egentligen viktigare än taket, säger Erik Larsson.
Tungt arbete
Att lägga agtak är ett tungt arbete, men även om täckating handlar mycket om arbete, så handlar det lika mycket om fest.
- Ating betyder ju ätning, så det är ett arbetskalas, säger husmor på Bottarve Ing-Marie Tellström.
Vare sig det var arbetet, maten eller känslan för hembygden som lockade, så deltog närmare 200 personer i täckatingen, från åtta på morgonen till åtta på kvällen.
- Bygdens folk ställer upp. Det är jättemycket folk, från bygden, sommargotlänningar och intresserade långt i från, säger Ing-Marie Tellström.
För dem som inte arbetade direkt med själva agtaket, fanns andra sysslor, som att baka kaffebröd och brygga dricke. Drygt 250 liter dricke var beställt till täckatingen och hur mycket av detta som verkligen dracks upp under dagen är okänt, men dunkar och spann med kåsor langades på marken och på taket, där farbröder i rutiga skjortor, arbetade sida vid sida med välbyggda bondsöner och ivriga barn.
Ing-Britt Olsson tillhörde en av de få kvinnor, som under dagen arbetade på taket. Det var tredje gången hon deltog i en täckating vid Bottarve, men första gången hon stod på taket.
- Jag har varit på taket på förmiddagen. Det gäller att trampa ner, så det blir stadigt. Förr var det nog inga damer på taket, men det har blivit mer nu, säger hon.
Erfaren
Stig Hansson var med första gången 1976.
- I första hand är det kul, det är den sociala gemenskapen som är det roliga i det här. Ingen går hit för att det är ett arbete som ska göras, utan det är en tradition, ating, det är roligt. Visst är det tungt, men det är tungt en stund, sen får någon annan slita. Man får hjälpas åt, då funkar det, säger han.
Stig Hansson beskriver känslan av att ha fått vara delaktig i något som ska bestå i kanske 20 år.
- Alla har sin lilla del i det här, man känner att man behövs. Det är en styrka att kunna klämma fram 200 man som arbetar på en lördag.
En annan som varit med förr, är Torsten Gislestam, som vid otendags-kaffet passade på att berätta om sina minnen av täckating vid Bottarve.
- Folk frågar om det ser annorlunda ut i dag, inte så hemskt mycket, men jag skulle säga att det är betydligt lättare i dag när vi har lastare och så som kör fram agen, säger han.
Så jobbar vi med nyheter