Folkfest när 2 000 kvinnor sprang Vårruset
Springa, jogga, strosa - men framför allt att ha kul, det är vad Vårruset går ut på. Cirka 2000 tjejer deltog i årets upplaga som flyttats till Strandgärdet i Visby på grund av det stora antalet deltagare.
Låten "I´m alive, for the first time in my life" ekar från högtalarna vid starten, i år förlagd till Strandgärdet. Den kända speakerrösten från Claes "Clabbe" af Geijerstam bryter musiken med peppande kommentarer.
Ge järnet nu, tjejer!
Tio, nio...åtta, sju...
Wow, vilka rakettjejer!
Kom i håg att dricka vatten!
Deltagarna slussas iväg i tre omgångar, med de snabbaste först. För dem tar det cirka 20 - 25 minuter att springa de fem kilometerna längs strandpromenaden ner till Norra kyrkogården, vidare in mot stan för att passera Almedalen där utrikesminister Anna Lind som bäst höll tal i politikerjippot.
Tidigare har starten varit på Paviljongsplan, men i år var så många anmälda att alla förmodligen inte fått plats där, förklarar Bo Larsson, ordförande i Gotlands friidrottsklubb och en av de cirka 40 manliga arrangörerna.
I år deltar cirka 150 personer från fastlandet, aldrig förr har det varit så många! Bland annat deltog ett lag från Kiruna för tredje gången.
Vårruset är ett välbesökt nöje, även om det hunnit bli sommar när riksarrangemanget landat i Visby. Strandpromenaden kantades som alltid av spontana hejarklackar och andra nyfikna. En lång kille i keps klappar hårt med händerna några meter från starten.
Min fru och svärmor spinger. Jag hoppas att frun slår svärmor annars blir det lite pinsamt för frun med tanke på att det är 30 år emellan dem, säger Christer Moberg, som han heter, och berättar att han följt med tjejerna från Falun till Visby enbart för att de skulle kunna ställa upp.
Det är ju folkfest! Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk, jag hade gärna varit med!
Kul t-shirt syntes i vimlet. "Om jag inte hittar hem, led mig då till detta hem Solrosen", hade till exempel ett sällskap bestående av två lag á totalt 12 personer skrivit med svart penna på sina t-shirts. De höll till lite längre bak i startledet. Sällskapet jobbar på ett hem för dementa i centrala Visby, och ställer upp för fjärde gången.
Det är mest för att det är en rolig grej. Det skapar lite bättre sammanhållning på jobbet när man hittar på saker tillsammans, tycker Anki Eriksson och berättar att hon alltid rusar i början av loppet och går i mål.
Annars är det ingen taktik bakom, säger hon och fnittar tillsammans med kollegorna Christine Lundin och Lilian Högberg.
Efter loppet delas priser ut. Och alla lag får påsar, matpåsar, av sponsorerna. För att sedan kunna sätta sig i gröngräset vid havet för ett litet mysigt samkväm och känna sig riktigt goda och glada. Med rent samvete, förhoppningsvis.
Så jobbar vi med nyheter