Vart fjärde år får gotlänningarna rösta på vilka partier och politiker de vill ska representera dem i regionfullmäktige under den kommande mandatperioden. På valsedeln står en lång rad namn, där respektive partis toppolitiker återfinns högst upp. Ju lägre placering på listan, desto mer osannolikt är det att personen faktiskt väljs in.
Det beror på att partierna alltid säkrar upp sina listor med fler kandidater än de faktiskt behöver när rösterna väl har räknats. 2022 hade exempelvis Centerpartiet 41 namn på sin lista till regionvalet på Gotland, men endast fick 13 mandat. Det innebär att man vid eventuella avhopp – eller om en ordinarie ledamot är frånvarande vid ett enskilt sammanträde – har ”ersättare” som står på tur för att ta över permanent eller hoppa in tillfälligt.
Men om så pass många lämnar sina uppdrag att ersättarna tar slut, uppstår ett problem. Det berättar Jessika Wide, lektor i statskunskap vid Umeå universitet.
– I Sverige har vi ett krav på att alla som sitter i kommun- och regionfullmäktige ska ha samtyckt till att kandidera innan valet. Det är inget man kan ändra i efterhand. Så om listan tar slut kan ett mandat bli en tom stol, säger Jessika Wide och fortsätter:
– Det innebär att det helt enkelt finns fler mandat än politiker som kan fylla dem. Och då försvinner den rösten.
När Helagotland går igenom samtliga avhopp från regionfullmäktige hittills under mandatperioden visar det sig att Socialdemokraterna är värst drabbade. Partiet fick 23 mandat i valet 2022 och sedan dess har sammanlagt 11 kandidater lämnat sina förtroendeuppdrag
Det kan jämföras med Moderaterna och Centerpartiet, där endast 1 ledamot och 1 ersättare lämnat respektive parti under samma period. Proportionerligt – sett till antalet avhopp i förhållande till mängden mandat – toppar Sverigedemokraterna i statistiken. Partiet fick 8 mandat i valet och har haft sammanlagt 6 avhopp, samtidigt som flera personer också valt att lämna partiet men behållit sina uppdrag. Av de ursprungligen 8 invalda sverigedemokraterna sitter endast hälften kvar i dag.
Men till skillnad från SD är Socialdemokraterna en del av det politiska styret på Gotland, genom sitt samarbete med Moderaterna. Tillsammans har partierna 36 av regionfullmäktiges 71 mandat. En majoritet – men en skör sådan. Det räcker med att ett socialdemokratiskt mandat blir en tom stol för att det ska bli helt jämnt mellan styret och oppositionen. Vilket skulle kunna innebära ett politiskt dödläge.
För att det verkligen ska inträffa krävs emellertid en kraftig ökning av antalet S-avhopp – minst 29 stycken. Vilket kan framstå som osannolikt med tanke på att det bara är 11 personer som har lämnat hittills under mandatperioden. Nästa ersättare på tur finns först på plats 47, samtidigt som listan består av 62 namn.
Men det är inte säkert att den som inför valet kandiderade långt ner faktiskt är beredd att hoppa in när det gäller.
– På den nivå på listan där vi är nu kanske man inte har räknat med att faktiskt få frågan om att väljas in. Och då kanske man säger nej rakt av.
Det säger Mikael Bogsjö. Han är distriktsombudsman för Socialdemokraterna på Gotland och sitter dessutom själv som ersättare för partiet i regionfullmäktige. Men oroar han sig för att kan bli så många avhopp att det leder till tomma stolar? Nej.
– Det finns så pass mycket engagemang och ansvarstagande bland de som står på tur. Och de allra flesta som hoppar av gör det för att ska flytta eller att det just nu inte fungerar att kombinera politiken med övriga livet, säger Mikael Bogsjö.
Inför valet hade nog flera av era kandidater inte kunnat ana att ni skulle komma att samarbeta med Moderaterna. Hur kan det påverka deras vilja att bli invalda nu?
– Det tror jag inte att någon har något emot. Det politiska landskapet förändras ju, och det förstår engagerade personer. Man ser den förändringen och behöver göra det bästa av situationen.
Även Jessika Wide framhåller att koalitionen med Moderaterna inte behöver vara särskilt avskräckande för socialdemokrater som står på tur att väljas in i regionfullmäktige.
– I kommuner och regioner skiftar samarbeten mellan olika partier mycket mer än vad det gör på riksplanet. Och de flesta är rätt pragmatiska. Har man en fungerande partigrupp och diskuterar sådana frågor så är samarbetet förmodligen rätt välförankrat, säger Jessika Wide.