Ett gäng damer från Gotlandspress, där Gotlands Allehanda ingår, deltog under ledning av Marie Ahlgren, som sprang Vårruset för sjätte gången.
- Det är en kul grej att göra tillsammans och sen har man picknick tillsammans efteråt. Jag tycker också att det är väldigt kul att det är bara för tjejer, medan alla män står bredvid och hejar på, säger Marie Ahlgren.
Lagkamraten Inger Pettersson var med för första gången.
- Jag ska mest gå, tror jag, men de säger att det är ett jäkla tryck i början så då får man väl springa, säger hon en stund innan start.
Premiärlöpare
Premiärsprang gjorde också undertecknad, efter en del övertalning av Marie Ahlgren och det var en smula nervöst att tillsammans med alla dessa kvinnor, värma upp i strålande sol och en lagom sval, om än lite hård, vind.
Ny speaker för i år var Peter Siepen och efter en stunds uppmuntrande prat från hans sida, gick så äntligen startskotten. Efter att ha sprungit två gånger i veckan de senaste tre månaderna, stod jag mig ganska bra i konkurrensen, trots ett och annat kalas och fler cigaretter än vad som kan rekommenderas.
Det som däremot kändes väldigt märkligt var att springa med så många andra människor omkring sig och ändå i total tystnad, sånär som på gummisulornas trummande mot asfalten.
Första kilometern kändes ganska lätt, den andra lättare, men då vi kom ner vid Norderstrand bjöd motvinden ganska hårt motstånd.
Det var nog också där loppet avgjordes. Det vittnade kvällens snabbaste löpare Linnea Gustavsson om. Gotländska som är bosatt i Linköping, sprang in på 20 minuter blank.
- Jag fick dra hela vägen längs med stranden i motvinden och kände att de låg i lä bakom mig och väntade på att få springa om, men det gjorde de inte. Det här var en jätteöverraskning att vinna, det hade jag aldrig trott, säger hon strax efter målgången.
Drygt fem minuter senare, närmre bestämt 25 minuter och fem sekunder efter start kom undertecknad i mål, knallröd i ansiktet efter ansträngningen och en smula besviken över att inte klara 25-mintuersgränsen, men ändå nöjd med att det äntligen var över.
Nu dröjer det i alla fall ett år till nästa gång, om jag nu någonsin ska utsätta mig för detta igen.