Filosoferande kyrkoherde på plats i Stenkumla

En ny kyrkoherde från Nynäshamn har tillträtt i Stenkumla pastorat. Klart att många är nyfikna på vem han är och vad som fått honom att slå ned bopålarna här. Sverker Trônet, heter han. För många är han säkert känd som far till Visby-prästen Jakob, för andra som ilsken debattör i ämnet kriget USA-Irak.

Gotland2003-07-12 04:00


Sverker Trônet tar emot hemma i den vackra prästgården, ett par hundra meter från Stenkumla kyrka. Han ger ett lungt och stabilt intryck i traditionell svart-vit prästklädsel, så som kanske förväntas av en äldre man i hans position. Sedan en månad tillbaka är detta hemma för honom och frun Liz, samt en nio veckor gammal airdaleterrier valp.
­ Egentligen känner jag mig för gammal för att börja om. Valet var därför inte alldeles enkelt, berättar han inledningsvis och säger att det handlar om att komma närmare en del av familjen som är bosatt på Gotland.
­Min son är präst i Visby. Och jag har barnbarn här.
<span class=MR>Annorlunda</span>
Att arbeta på gotländska landsbygden är självklart annorlunda jämfört med en Stockholmsförort.
Det har han redan märkt.
­I Nynäshamn, som är starkt präglad av hårdheten i Stockholm, är människor generellt sett mer slutna i sitt sätt. Människor är vänligare, snällare och öppnade på landet. Men klimatet har absoult inget att göra med att jag lämnade Nynäshamn, understryker han.
Sverker Trônet prästvigdes när han var 30 år gammal 1975 efter att ha studerat i Lund, Uppsala och Stockholm. Sina första sju år i yrket tillbringade han i Strängnäs stift som sjukhuspräst i Eskilstuna. Där arbetade han mycket inom åldringsvården. Sedan följde 21 år i Nynäshamn.
­Kanske borde man ha bytt tjänst tidigare, men jag trivdes så bra. Nynäshamn är en liten stad och jag har under årens lopp lärt känna många. När man är inne i ett sammanhang får man mycket gratis, åren där är ett speciellt kapitel som jag aldrig kan samla ihop igen. Men nu ser jag fram emot att vara här, och jag har trots allt cirka sju-åtta år kvar i yrket.
<span class=MR>Prästval växte fram</span>
Att bli präst var ett val som växte fram med åren, från början var han egentligen inne på lärarbanan.
­ Hösten 1968 undervisade jag i filosofi på gymnasiet här på Gotland. Det var mitt första möte med ön - och en lärorik tid, men när jag förstod att kristendomen var svaret på mina frågor blev också prästyrket ett naturligt val, förklarar han och fortsätter:
­ Sökandet började i 17-årsåldern, innan dess var jag ateist även om jag bett aftonbön som liten och gått i söndagsskola. Jag läste mycket om olika religioner och intresserade mig för buddism, innan jag hittade hem ­ och blev kristen. Men det var inget självklart val, utan en krokig väg och år av sökande.
För Trônet är inte tron "någon intellektuell grej", något som skapas efter en tanke i huvudet. För honom handlar tron mycket om känslor, att kombinera vilja och hjärta, för att få sann kärlek.
­ En enkel strof hämtad ur bönen Gud som haver, var svaret för min del. ¿..den gud älskar, lyckan får", heter det, vilket också betyder att den som älskar Gud blir lycklig. När jag förstod jag att var älskad blev jag religiös.
<span class=MR>Ett av de största</span>
Stenkumla pastorat tillhör de största på Gotland med cirka 2700 församlingsbor. I pastoratet ingår tre kyrkor; Stenkumla, Västerhejde och Träkumla - plus ett litet kapell i Vibble. Idag varierar firandet av gudstjänst mellan kyrkorna, men i framtiden hoppas Trônet att det varje helg skall vara möjligt att hålla en gudstjänst i varje kyrka. Även om det innebär merarbete för honom, och de andra prästerna.
­ En av kyrkans och prästens viktigaste uppgifter är att finnas tillgänglig för människorna och därför borde varje kyrka ha en fast tidpunkt för gudstjänst en gång i veckan. Alla gudstjänster kan inte hållas söndag förmiddag, utan en bra tid kan också till exempel vara en lördagkväll.
Han beskriver sig som en kyrkoherde som brottas med bibeltexterna.
­ Jag vet aldrig något om resultatet i förväg. Det är oerhört spännande att skriva en predikan, säger han på fullt allvar ­ och som vi alla förstår vinner han alltid över orden.
<span class=MR>Blev känd</span>
Känd för för en bredare allmänhet blev han i våras. Då skrev han en insändare i Svenska Dagbladet angående kriget mellan USA och Irak som väckte uppståndelse både på kultursidor och hos privatpersoner.
­Jag hade verkligen vägt varje ord i artikeln, och skulle aldrig i min fantasti kunna tro att den skulle få en sådan uppmärksamhet. Telefonen gick varm från tidig morgon till sen kväll. Kanske var det själva åsikten i artikeln ­ att jag inte tror att Saddam är orsaken till att USA bombar Irak och oskyldiga får lida, utan att det handlar om något annat. Om maktspel, om olja ­ eller något som övriga världen inte får veta.
<span class=MR>Besökare minskare</span>
Samtalet glider vidare in på att antalet besökare på gudstjänster tycks minska i samhället, medan intresset för andliga frågor ökar. Här visar sig filosofen Trônet.
­ Den moderna människan har ont om tid och ork. Många fyller sina liv med TV eller idrott. Småbarnsföräldrar har en stressig vardag, och vill bara vara hemma på helgen. Men intresset för gudsfrågor finns, folk söker i ensamhet och tror kanske på stenar och går på healing (tragiskt, anser Trônet), vilket tyder på att det räcker inte med materiell välfärd, status och pengar. Det saknas ändå något...
­ ...den som söker skall finna. Man kan söka på alla möjliga sätt, det som inte är hållbart visar sig snart.
­Anledningen att intresset för bland annat österländska filosofier och meditation ökar i västvärlden beror mycket på kristendomen är svår att ta till sig. Det finns för många många val. Är jag katolik, pingstvän eller Jehovas vittne?
- Men det som är stort, är svårt.

En trend inom den svenska kyrkan är att behovet av diakoni, social verksamhet, ökar i församlingarna.
­ Många är ensamma, inte bara i en stad med hårt klimat som Nynäshamn ­utan också här på Gotland. Jag har därför en tanke om att försöka skapa en central mötesplats i pastoratet på Vibble gård. Kanske i form av öppet hus med mat en gång i veckan?
<span class=MR>Samarbeta med skolorna</span>
En annan önskan han har, som ny kyrkoherde, är att i framtiden få samarbeta mer med skolorna. Idag får de flesta barn plats på dagis, vilket medför att barnverksamheten inom kyrkan minskat i omfång.
­ Skolan ska vara neutral och inte ta ställning, men samtidigt är kristendomen en viktig del av vårt kulturella arv, säger han - utan att gå in på några direkt utvecklade tankar om hur kyrkan kan ta plats i skolan.
Han säger att han tror på sanningen med stort S och att Gud har uppenbarat sig i Jesus. Och han kan inte tänka sig att arbeta med något som är mer viktigt än att förmedla det kristna budskapet.
Att arbeta som präst är ett speciellt sätt att leva, där fritiden lätt integreras i arbetet. Finns det någon ledig tid överhuvudtaget?
­ Ja, lite och då jag gillar att arbeta i trädgården. Fälla träd och ta upp stubbar är avkopplande. Och så gillar jag att läsa, gärna uppenbarelseberättelser skrivna av Vassula Rydén.
Låter lite som en kristen filosof, eller hur?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om