Festivalvinnarna blickar framåt
- Det kändes jättekonstigt. Jag såg de andra filmerna. 65 stycken, många tekniskt välgjorda. Jag trodde inte vi skulle han en chans, säger Peter Larsson och tillägger:
- Att få publikpriset var viktigast. Det var jätteroligt.
"En absurd, galen och helt egen historia att älska eller hata" tyckte juryn, som bestod av Filmkrönikans Emma Gray Munthe och regissörerna Teresa Fabik och Daniel Lind Lagerlöf, om filmen som handlar om en man som blir kvar så länge i en park att kommunen till slut tycker det är en lättnad när han dör.
Framgången vid Novemberfestivalen måste förstås följas upp, och Peter Larsson har redan idén klar för nästa film. Även i den tar han hjälp av Isak Sundström, som skrev manuset till "Mannen som inte kom någonstans".
- Vi gick på Folkuniversitetet samtidigt, han på en konstkurs och jag på animationslinjen. På en fikarast läste han upp historien. Den passade mig perfekt, berättar Peter Larsson.
Sedan dess har Peter Larsson och Isak Sundström haft en konstutställning på Tapeten ihop.
- Vi förstår varandra ännu bättre nu. När jag kommer på något så vet jag ungefär hur det ser ut inne i Peters huvud, säger Isak Sundström.
Den nya filmen ska handla om en val som strandat.
- Det är sånt som inträffar ibland, och då brukar folket ta sina fikakorgar och göra utflykter till stranden, berättar Isak Sundström.
- Problemet är att få bort valen. Man brukar spränga valar som strandat för att kunna få bort köttet innan det ruttnar.
Att göra animerad film är tidskrävande.
- Man kan räkna med att det tar dubbelt så lång tid som man tror. 85 procent av tiden med "Mannen som inte kom någonstans" bestod av att bygga modeller och ljussätta. Det blev inte mycket tid kvar till själva animeringen, berättar Peter Larsson.
Nästa film blir fem minuter lång, men produktionstiden sträcker sig över mer än ett år. Närmast ska manuset utvecklas, sedan ska storyboard göras och dialogen skrivas. Sommaren går åt till att bygga modeller och tidigast nästa höst kan inspelningen börja. Sedan följer efterarbetet.
- Jag måste kolla om jag kan få hjälp. En assistent skulle vara bra, men det är viktigt att det är någon som tänker som jag, säger Peter Larsson.
Han räknar med att använda segerpremien från Novemberfestivalen till filmen. Priset var, förutom en statyett, 25 000 kronor i ett arbetsstipendium från Film i Väst, Trollhättan.
Peter Larsson räknar även med att filmen kan bli ett projekt och ingå i hans högskoleutbildning Animation och experimentfilm. Men lämplig lokal kan nog skolan inte ställa upp med, för Peter Larsson tänker stort.
- Vi ska bygga upp en strand, och den behöver vara ganska stor och perspektiv om djupverkan ska bli bra. Vi behöver en gymnastiksal eller någon annan stor lokal, berättar Peter Larsson som tänker bygga modeller i skala 1:6.
Visby har med åren blivit en attraktiv studieort för animatörer. Peter Larsson flyttade från Örbro till Gotland för att gå på Folkuniversitetets tvååriga utbildning, och har efter det fortsatt på högskolans linje Animation och experimentfilm.
- Förutsättningarna är bra. Det är en liten ort, men här finns många som arbetar med animation och man hittar vägar att samarbeta på.
Men när studietiden är över är förutsättningarna inte lika bra.
- Man behöver göra mer för att ön ska bli ett vattenhål för animatörer, om vi ska stanna kvar, säger Peter Larsson.
Under tiden vid Folkuniversitetet gjorde eleverna en studieresa till England för att titta på arbetet med mastodontproduktionen av "Wallace och Gromit - Varulvskaninens förbannelse".
- Man häpnade när man såg hur arbetet gick till. De hade en enormt stor lokal och i den arbetade en massa animatörer med tio scener samtidigt.
En av animatörerna var Virpi Kettu, som gått utbildningen i Visby.
- Det kanske är framtiden. Dockfilm är stort i England. Men samtidigt är jag lite skraj för att bli en liten del i ett stort maskineri. Jag vill stå för det jag gör.
Så jobbar vi med nyheter