Farmen är Rays livsverk
Ett minkhus är ett luftigt och mycket långsmalt bygge, där själva huset i princip består av stolpar som bär upp ett ganska högrest spetsigt tak. I mitten av huset finns ingenting, eller rättare sagt här finns en väg där en fyrhjulig foderautomat kan köras fram. På vardera sidan finns små ?holkar? med tillhörande trådburar. Här bor avelsminkarna en och en i sin lilla lägenhet i mycket långa rader.
Stort kvinnoöverskott
Kvinnoöverskottet är stort. En hanne, fyra honor, en hanne, fyra honor.....sådan är fördelningen just nu.
Vad man också ser från den upphöjda platsen är detta områdes ?centrumbebyggelse?. Här finns jättelika frysutrymmen där maten till minkarna förvaras. Konsumtionen är högst varierande över säsongen, men mer därom på annan plats där vi går igenom ?minkåret?.
Ray Raymond kan från klinten blicka ut över sitt livsverk. Han har ?26 år kvar till 100? men han har inga planer på att lägga av.
??Det är ett hälsosamt yrke med mycket utejobb, säger han. Och så är jag otroligt intresserad av uppfödningen.
Han tillstår att han inte nu längre utför så mycket rent fysiskt arbete, men han åker var dag omkring i sitt fyrhjulsdrivna fordon och kollar upp det hela, ser till att foderstaterna är rätt och att minkarna mår bra. Om de inte trivs blir pälsarna inte bra.
??Jag har många goda medarbetare, en del som varit här i 25 år, säger han.
Så verksamheten flyter på även om den är utsatt för åtminstone ett allvarligt hot. För visst är det allvarligt för ett företag om tillståndet för verksamheten är under diskussion. Att det dessutom varit det under en längre tid gör inte det hela lättare.
Andra generationen
Ray är andra generationens pälsdjursfarmare. Det var fadern Hjalmar som startade i Småland när han kom hem efter att ha vistats en period i Amerika. Då var det rävfarm det handlade om och en av landets största byggdes då upp. 1936 startade han med minkar för första gången. Efter ett tiotal år började det bli för trångt och då fanns det planer på att flytta till Blekinge, bland annat för att det skulle vara lättare att tillfredsställa det stora behovet av fisk som foder där.
I den vevan köpte Hjalmar Raymond också en befintlig rävfarm strax norr om Visby - det vill säga Salthamn- och fann att det nog var här man skulle expandera.
? Där kör dom minkfoder på tippen, hade fadern konstaterat.
Med en expanderande jordbruksdrift under 1960-talet fick Gotland vissa problem med avfallet. Det var då som Ray Raymond blev kontaktad av dåvarande landshövdingen Torsten Andersson. Raymond blev också kallad till ett möte på länsstyrelsen där avfallsproblematiken för slakteri och fiskindustri diskuterades. Ray Raymond hade möjligheten att ta hand om det mesta avfallet som mat till sina minkar, men förutsättningen var att han kunde bygga fryshus för att lagra avfallet/minkmaten. Länsstyrelsen medverkade till att Raymond fick industrigarantilån och kunde bygga och det blev stora volymer fryskapacitet.
??Jag klarade av att ta hand om avfallet under 70-talet och 80-talet. Jag höll rent, säger Ray Raymond.
Under den här tidsperioden hade han också som mest djur. Han hade inte mindre än 70 000 djur och de gjorde årligen av med 3 500 ton avfall.
Det vände igen
90-talet innebar en lågkonjunktur för pälsdjursaveln. Det var under några år väldigt svårt att sälja päls och världsproduktionen minskade. Men så, under 1995, tog det fart igen.
På Gotlandsfarmen laddade man in rejält med minkmat i frysutrymmena och beredde sig på en stor utökning av produktionen. Men i samma veva fastställde länsstyrelsen i ett tillstånd för verksamheten att man inte fick ha mer än 8 000 avelshonor. Den begränsningen gjorde att man inte fick användning för allt foder innan det blev för gammalt. Efter diverse turer hamnade överskottsfodret på tippen i Slite.
??Det var en smäll som kostade mig 400 000 kronor, säger Ray Raymond.
Efter den smällen har man anpassat verksamheten till det givna tillståndet från 1997, som ger utrymme för 8 000 honor. Detta tillstånd gavs av koncessionsnämnden för miljöskydd, som ändrade ett tillstånd givet av länsstyrelsen. Tillståndet begränsades till att gälla i tre år.
Nekades tillstånd
I december år 2000 lämnade företaget in en ansökan om nytt tillstånd till länsstyrelsens miljöprövningsdelegation. Under en tid drevs verksamheten utan tillstånd. Sedan kom miljöprövningsdelegationens beslut den 20 december 2002. Delegationens beslut innebar totalstopp för Gotlandsfarmen. Det gavs inte tillstånd till djurhållningen och inte heller till fodertillverkning på farmen. Men farmen överklagade till miljödomstolen (Stockholms tingsrätt) och körde vidare i avvaktan på denna domstols beslut.
I december förra året kom miljödomstolens beslut: Det fanns inga skäl att avslå farmens ansökan om att få fortsätta uppfödningen och tillverkningen av foder. Ärendet återförvisades till miljöprövningsdelegationen, som har att meddela ett nytt tidsbegränsat tillstånd med villkor.
Detta vill emellertid inte delegationen, som i stället har överklagat ärendet till nästa instans, det vill säga miljö-överdomstolen. Där ligger ärendet nu för avgörande om huruvida prövningstillstånd skall ges eller ej.
Gotlandsfarmen befinner sig alltså på nytt i ett vänteläge.
Bengt Wickman är anlitad av företaget som konsult med uppdrag att sköta en del av den omfattande pappersexercisen.
??För företaget hade det givetvis varit bättre att man gett ett tillstånd med klara villkor, säger han. Det är jobbigt med den gråzon som vi befinner oss i nu.
Det är många miljöfrågor runt farmen som tagits upp av myndigheterna. Men det som sägs ha haft särskilt stor betydelse för miljöprövningsdelegationens beslut är flugförekomsten.
Ray Raymond menar att beskrivningen av flugförekomsten är ?väldigt kraftigt överdriven?. Medhjälparen Bengt Wickman uppger att det kommit in två anmälningar på två år från personer ganska långt bort från farmen, medan personer som bor närmare inte har några klagomål. Från farmens sida känner man också till ett verksamt medel mot flugorna och hänvisar till goda erfarenheter från andra farmer där man använt inblandning av preparatet Larvadex i minkfodret. På Gotland är det miljö- och hälsoskyddskontoret som anser att medlet inte bör användas med mindre än att det har godkänts ur miljösynpunkt för flugbekämpning. Miljö- och hälsa förordar i stället kalkning av minkgödseln för att minska förekomsten av flugor.
Pälsdjursuppfödningen är alltså på många sätt och på flera olika plan ifrågasatt. Lokalt är det som vi sett ovan tillståndgivande myndigheter som är negativa. På ett annat plan förs en etiskt debatt, bland annat av djurrättsaktivister. Det finns politiska partier som har på sitt partiprogram en ambition att förbjuda näringen.
Hur är det då att jobba i ett sådant klimat?
??Jag är ju inte ensam, säger Ray Raymond. Jag har 160 kollegor i landet.
Och även om uppfödningen är satt under debatt så finns en marknad för skinnen och det är en marknad som är i tillväxt. I Fjärran Österns finns köpkraften nu.
Ray Raymond tycker att det är märkligt att näringen skall vara så utsatt i Sverige medan man inte märker något av detta i Danmark, som har en väsentligt större pälsdjursuppfödning än Sverige har.
Så jobbar vi med nyheter