Farlig mark för fornlämningar
En "kämpgrav" kom i dagen när ett skogsparti avverkades vid Skogs i Hejde under hösten. Många fornlämningar skadas när skogsmaskiner drar fram genom skogarna.
Hur ska den här husgrunden skyddas när skogen återplanteras?
Ett 20-tal tjänstemän från länsstyrelsen åkte i torsdags ut till Skogs för att titta på den 2000-åriga husgrunden. Det är en järnåldersgrav som är lite speciell, den ligger ensam och ödsligt mitt i skogen omgärdad av en stor inhägnad. Men det är inte husgrunden i sig som har lockat länsstyrelsens folk att slå sig ned här bland stubbar och ris. De har kommit hit för att diskutera hur en fornlämning av det här slaget ska skyddas.
Nyligen presenterade Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen en rapport som berättade att många fornlämningar skadas i skogsbruket.
Undersökning
En undersökning som gjorts av skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet visar att mer än var tredje fornlämning i några av de svenska skogslänen har skadats i samband med avverkningar och ännu fler har farit illa i samband med den markberedning som sedan följer. På Gotland har man inte undersökt saken närmare, men arkeologen Antonia Baumert, som arbetar med projektet "Skog & historia" på länsstyrelsen, har intryck av att det inte är lika många fornlämningar som skadas här. Det kan bero på att det är färre entreprenörer som arbetar i skogen. Det kan också bero på att många är intresserade av kulturhistoria:
- På Gotland finns ett stort intresse för dessa frågor och folk är måna om sitt kulturarv, förklarar Antonia Baumert.
Men visst sker det också skador också här. Stora och tunga skogsmaskiner ruckar stenar på gravar, husgrunder och andra lämningar.
Miljömål
Ett av de miljömål som länsstyrelsen på Gotland har att leva upp till är skadorna på fornlämningar i skogarna ska upphöra senast år 2010. Men hur ska man kunna klara balansgången mellan kulturmiljövård och ett modernt och effektivt skogsbruk?
Antonia Baumert vill få igång en dialog och hon hade i torsdags bjudit in representanter från många olika enheter på länsstyrelsen som kunde se på frågan ur olika infallsvinklar.
Intill husgrunden här vid Skogs i Hejde har avverkaren valt att lämna kvar några höga stubbar vid husgrundens början och slut. Det är ett sätt att markera upp den ordentligt så att man inte kör på den av misstag. Antonia Baumert är glad över att de står där, men skyddsområdet omkring en fornlämning, där man inte får köra med stora maskiner och markbereda sträcker sig långt utanför husgrundens gränser. Skyddszonens storlek varierar. Somliga sträcker sig fem meter omkring fornlämningen, andra 25. Och på Riksantikvarieämbetet ser man gärna att skyddsområdet blir ännu större än så.
Motsättning
Här finns en motsättning mellan skogsintressen och kulturmiljövården. Om marken inte får markberedas kan man inte nyplantera. Gunnar Kotz, som arbetar med skogsfrågor på länsstyrelsen tycker att man ska vara varsam med skyddszoner:
- Vi har gott om fornlämningar och vi måste ha en rimlig nivå på hur stora skyddszonerna ska vara. Fem meter känns bra, men kommer man upp i skyddszoner på 25 meter runt fornlämningen, då blir det arealer att tala om. Om markägaren inte kan plantera ny skog, då måste vi lösa in området.
Det handlar om en balansgång och det finns inga patentlösningar, men Antonia Baumert var nöjd med den diskussion som startade omkring husgrunden vid Skogs i Hejde.
Hot
En fråga som restes var att den som kör ut i skogen för att genomföra flisningen sällan är informerad om var fornlämningar finns. Det ger upphov till många skador.
- Det allra största hotet mot fornlämningar är att de inte är registrerade, därför genomför vi nu en systematisk inventering av fornlämningar och yngre kulturlämningar i alla socknar på Gotland. Men det går långsamt. Vi har inventerat 20 socknar och vi har hållit på sedan 1999, berättar Antonia Baumert.
Så jobbar vi med nyheter