Det strålar om Mi Palmqvist när hon promenerar på Östercentrum med sin rollator. Håret lyser hennarött och hennes kläder och schalar sprakar av färg. På nästippen sitter ett par solglasögon med gula glas. Eller kanske rosa. Eller också är det bara bågarna som är röda, gröna eller lila. Mi älskar glasögon. Trots att hon egentligen inte har något större synfel har hon en hel burk med bågar i regnbågens alla färger.
Efter många år i barnomsorgen har onda höfter tvingat Mi att leva ett lite stillsammare liv. Ibland stannar hon hemma hela dagen, men hindrar henne inte från att klä upp sig. Hon grundar gärna med något svart och kompletterar sedan med färg: Ett mörkrosa läppstift, ett vackert halsband och en matchande pion i håret piggar upp. Och trista dagar brukar bli bättre om hon sätter på sig något prickigt.
- Det känns så skönt när man har fått göra sig i ordning, säger Mi.
Mi Palmqvist har alltid älskat färger. Hon föddes i slutet av 40-talet och var ung på det tidiga 70-talet.
- Det var en rolig tid med alla de starka och mättade färger som användes då.
De senare årens beiga och blekrosa toner har inte satt några spår i Mis garderob. Hon äger inte ett enda beigefärgat plagg.
Mi blir på gott humör av sina färgglada kläder, hattar och accessoarer och hon har märkt att färgglädjen smittar.
- Jag får ofta beröm för mina kläder. Ibland kommer det fram okända människor som säger att "vad jag blir glad när jag ser dig". Det är jätteroligt.
Garderoben är ganska stor förstås och det som inte används för stunden får vara med i heminredningen. På en köksdörr hänger en rödprickig klänning. I Mi Palmqvists händer förvandlas schalar, hattar och klänningar till konst.