Får rekordstor hittelön för världens största vikingaskatt

Vad skall du göra med alla pengarna?
Det är förstås den fråga som Björn Engström får bereda sig på att höra hur många gånger som helst den närmaste tiden. Han har ingen chans att försvinna i anonymitet. Om Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande skriver att en lantbrukare på Gotland skall få drygt två miljoner för sitt fynd av Spillingsskatten så är det ju ingen tvekan för de flesta vem denne lantbrukare är.
När GA besökte Björn i lördags strax efter det att nyheten om rekordhittelönen kablats ut hade han inget färdigt svar på frågan om användningen av pengarna.
Jag har inte hunnit vänja mig vid tanken ännu, sa han.
Jorden utarrenderad
Han har ju vetat en längre tid att staten haft för avsikt att lösa in skatten, men att inlösensumman och hittelänen tillsammans skulle bli en bit över två miljoner kronor hade han inte gjort sig bredd på. Det behöver väl knappast sägas att han är glad trots att han ännu inte fått pengarna. Men han har hört att 800 000 av totalsumman är inlösenpengar, som därmed kommer att beskattas. Resten är skattefri hittelön och det är minsann inte illa.
Jo, en ansenlig summa, säger Björn. Jag tänker inte överklaga.
Han menar att pengarna i första hand skall komma familjen till del. Själv står han i begrepp att sadla om när det gäller den dagliga försörjningen. Han har nu bestämt sig för att arrendera ut jorden och ägna sig åt något annat än att föda upp Charolais-djur, även om han kvarstår som medlem i Charolais- gruppen. Åtminstone är inriktningen den de närmaste åren, men han utesluter inte att han kan återuppta lantbruket när arrende perioden är slut.
Att han arrenderade ut jorden berodde på att han befann sig in en situation där han måste välja mellan att investera i gården eller hitta på något annat. Han hade ingen större lust att skuldsätta sig mer och därför blev det något annat. Plötsligen har ju de ekonomiska förutsättningarna förändrats.
Gick arkeologikurs
Att Björn Engström hittade den stora och unika skatten är inte någon slump. Han är mycket intresserad av arkeologi. Han gjorde sina första fynd i "silveråkern" redan 1983
Det var en armring, ett dräktspänne och en nål som jag hittade precis i åkerkanten, berättar Björn.
Han anmälde fynden och Majvor Östergren kom ut med sin detektor och undersökte fyndplatsen. Men den gången "klarade sig" den stora skatten. Björn Engström beskriver fyndåkern som en stenig åker som bäst lämpar sig för vallodling.
Det betyder att det inte så ofta är svart jord där, men de gånger det händer har Björn hållit åkern under speciell uppsikt. Han har hela tiden haft tanken på att det borde finnas mer än fynden från 1983.
När han gick och tittade på den plöjda åkern 1998 gjorde han fynden som så småningom ledde till att den stora skatten hittades. Det var också fynden som ledde till att upphittaren blev miljonär två gånger om!
Den gången kom Jonas Ström, en av Björns Krampmacken-kamrater, med en modernare och effektivare detektor. Resten är alltför välkänt för att behöva upprepas.
Vill undersöka mer
Björn Engström säger att han ständigt funderar över vad det är för en verksamhet som bedrivits på "silveråkern". Fyndet av den stora skatten berättar en del, men det har också gjorts ett par hundra lösfynd som härstammar från senare tider. På skattläggningskartan från slutet av 1600-talet är området åker.
En total genomgång av hela åkern skulle vara väldigt spännande, tycker Björn.
Han skulle själv kunna rycka in om det skall göras arkeologiska undersökningar. I somras a deltog han i Dan Carlssons kurs i Fröjel, nämligen. Skall han då inte bli arkeolog när han nu funderar på att byta yrke.
Nej, det är nog bäst att ha arkeologin som hobby, tycker han.
Fyndplatsen. Det var här på åkern som Björn Engström hittade skatten som gjorde honom till miljonär två gånger om.