Familjen flyttar till Zambia för att hjälpa

Mitt i den prunkande villaidyllen fejas det för fullt. Mattor ligger på vädring. Resväskor ska packas. De flesta av möblerna försvann med flyttlasset som gick redan i torsdags. De tre pojkarna Olof 7, Samuel 6 och David 2 leker i trädgården bland gungor och sandlåda. Familjen pustar ut en stund i trädgårdsmöblerna.
Gotzamprojektet bedrivs av frälsningsarmén i Visby. Lars och Elsa Björkqvist ska arbeta i Chikankata, en missionsstation i södra Zambia. Det är inte första gången familjen besöker Zambia. Elsa är född och uppvuxen i landet. Hennes pappa är svensk och det var därför hon utbildade sig till läkare i svenska Umeå. Där träffade hon Lars som pluggade till högstadielärare.
- När vi gifte oss bestämde vi att vi ska lära känna bägges hemländer. Jag har länge längtat och haft ett hjärta som klappar för att hjälpa fattiga människor i Zambia. Jag vill ge något tillbaka till mitt hemland som gett mig så mycket, berättar Elsa.

Hittade annons
De hittade en annons i FMP (frälsningsarméns tidning för medicinsk personal). Man sökte en lärare och läkare till Zambia. Sedan dess har det gått fyra år men nu är det dags.
- Vi kände oss inte riktigt mogna tidigare och David föddes. Nu när barnen fortfarande är mobila är det dags att åka.
De två äldsta pojkarna ska börja i den lokala skolan. Den yngste får en barnflicka. Lars som arbetat i Klinteskolan ska nu undervisa i matematik och musik på en skola där klasserna kan vara upp till 50 elever. En mardröm för en svensk lärare?
- I Zambia känner sig barn som får gå i skolan som lyckligt lottade. Det är hård konkurrens eleverna emellan, förklarar Elsa. Ofta är skolavgifterna höga i Zambia vilket betyder att få barn får undervisning.
- Jag kommer säkert att reagera på deras skolsystem och även ta lärdom. Kanske kan jag även påverka, säger Lars.
Elsa som arbetat på Gråbos vårdcentral blir läkare på ett sjukhus. I Zambia är cirka 20 procent av befolkningen smittad av Hiv/Aids.
- Räcker mina läkarkunskaper till? Jag tror de första månaderna eller till och med det första året kommer att bli tufft. Det blir en intensiv inlärningstid. För det är skillnad att läsa sig till om en sjukdom än att praktisera sina kunskaper. Malaria, Hiv/Aids. När jag har träffat några patienter kommer jag att känna mig tryggare i yrkesrollen. Bra att vi stannar i tre år så att man kan växa in i uppgifter, säger Elsa som på sjukhuset kommer att få lära sig att göra vissa kirurgiska ingrepp som kejsarsnitt. Men främst kommer det att handla om infektionssjukdomar.
Båda barnen Olof och Samuel har haft malaria tidigare.
- När vi pratar med familjen så är det alltid någon släkting som har malaria. Det är lika vanligt som förkylning i Zambia. Det är viktigt att man går till doktorn i tid och får behandling för annars kan de dö. Sjukdomen har förändras och blivit aggressivare. Men folk är mer rädda för att få influensa för det finns inga mediciner mot det, säger Lars.
- Tidigare var sjukvården i Zambia gratis och avgifter avskräcker. Och mediciner kostar pengar.

Närheten till affärer
Det finns en del andra skillnader mellan Sverige och Zambia. Som närheten till mataffärer. Mazabuka heter den närmaste staden till Chikankata.
- Det finns en mataffär i Mazabuka. Det är långt ifrån där vi ska bo som är i bushen, fem mil från asfaltsvägen. Jag försöker avvänja mig just nu på att inte springa ofta i mataffärer, skojar Lars.
- Det existerar ingen stress i Chikankata. Man jobbar i den takt man klarar av. Patienterna väntar tålmodigt. Jag tror jag kan ge empati vilket är ovanligt att sjukvårdspersonal visar patienter i Zambia. De har en hård attityd kanske därför att de är så överbelastade. Jag vill kunna förmedla framför allt till aidssjuka att det finns hopp, att det finns mer efter detta liv, säger Elsa.
- En kulturkrock blir fattigdomen och hur man ska förhålla sig till den, fortsätter Lars. Behoven är enorma.
Elsa nickar.
- Man invaggas i Sverige till materiella behov. Jag vill klippa och leva enkelt. Komma nära varandra. Arbeta och bo på en liten plats.
Men en tv har de fraktat till Zambia. Barnen ska få se på video.
- I den zambiska kulturen är släktbanden mycket starka. Och de unga har respekt för de äldre. Jag vill att barnen ska kunna gå på jakt med morfar som brukar jaga fåglar och små antiloper. Få springa barfota ute, säger Elsa.
- Fast jag frågade en pojke som bott i Zambia när han var liten om vad han brukade göra efter skolan. Vi jagade orm, sade han. Därför har jag faktiskt köpt gummistövlar till barnen.