Fake music
Vi besökte jazzklubben i torsdags och kände oss både besvikna och
lurade.
Det började med ett långt set med Vera Kebbe, som inte har någon som
helst anknytning till vare sig jazz eller blues. Hon är en duktig
sångerska/låtskrivare med mycket charm som skulle passa utmärkt i Feelings "Living-
room".
Men hon räcker inte till för engagemang på jazzklubbar.
Huvudnumret var två killar som har hållit på med en improvisation
sedan 1999. Tyvärr. Blåsinstrument och slagverk som spelar precis hur
som helst utan vare sig puls, rytm, melodik eller harmonik gör möjligen
utövarna lyckliga, men att göra det inför en betalande publik finner vi
respektlöst. För att en improvisation ska ha någon sorts bärighet
,
måste den ha något att förhålla sig till, t ex tematiska grepp som skapar
någon sorts igenkänning.
Vi varken vill, eller kan, recensera musikerna som nog är skickliga, men
måste framföra till Roxy som arrangerar jazzklubben vår skarpa kritik inför denna
tondövhet mot en trogen och kunnig jazzpublik.
Det är lite som att Musikaliska sällskapet skulle engagera ett punkband som spelar
depressivrock i Almedalsbibliotekets foajé.
Jazzklubben på Munkkällaren har mycket gott renommé i musiksverige,
hoppas att vi kan få fortsätta att vara stolta efter torsdagens bottennapp.
Några mycket besvikna musikälskande musiklärare.
Så jobbar vi med nyheter