Euforisk publik stormade högljudda tonÄrsidoler
Rockförvaltningens torsdagsklubb, Shindig, rotade lÄngt ned i den musikaliska myllan och bjöd pÄ ohederlig blues och larmande och spretig garagerock.GotlÀndska Crax Combo visade att man mÄste ha levt, minst ett halvt liv, för att förstÄ bluesen.The Teenage Idols struntade i lektionen och rumlade i stÀllet fort fram lÀngs den upptrampade garagerock-traditionen.
För att behÀrska bluesen och bemÀstra dess sÀrprÀglade uttryck, dess svÀrta, sÄ mÄste man ha levt hÄrt.
Drabbad av svekfulla kvinnor och stamkrogens immiga fönsterglas efter för mÄnga vÀndor billig whisky.
Det fungerar inte att vara född med silkesvantar, som son till en miljardÀr, nÀr man ska sjunga om livets skabbigaste bakgator.
à tminstone brukar det sÀgas att man ska vara sargad och kantstött för att kunna sjunga blues.
Men pÄ senare Är har ett flertal
artister, alla födda av vÀlbÀrgade förÀldrar pÄ Lower East Side, faktiskt lyckats med bedriften att komma ganska nÀra den mörka och klaustrofobiska nerv som genomsyrar bluesrocken.
Ofta Àr de nya bluessÄngarna snygga  de ser förbaskat bra ut  och besitter en nÀrmast hypnotiserande och maniskt sexig utstrÄlning.
Dessa garagerockband hamrar pÄ som om maskinerna i Motor City, Detroit, fortfarande gick pÄ högvarv och The Stooges och MC5 fortfarande satte dagordningen.
<span class=MR>Garage</span>
Detroit har under nittiotalets senare hÀlft framavlat en hel drös av slamrande rockband med lika delar rock, blues och soul.
The White Stripes, The Von Bondies, The Detroit Cobras, The Soledad Brothers och The Dirtbombs.
The Teenage Idols Àr ett sÄdant band.
Crax Combo Àr det inte.
Crax Combo Àr farbröderna som kom till rockklubben och gav kidsen en vÀlbehövlig historielektion.
Sven-à ke Ekman, som Crax egentligen heter, behÀrskar bluesen. Under hela konserten sitter han ned pÄ en stol, i klÀdd en solkig t-shirt som blottar de tatuerade underarmarna, och sjunger hjÀrtskÀrande sÄnger om livets jÀvelskap.
Det Àr skÀggigt och gubbigt, nÀstan obeskrivligt stelbent, men Crax Combo handlar ju inte om att krydda bluesrocken med rasslande tamburiner eller Sam Cooke-register.
Gitarristen, Charlie Ăstborn, bĂ€nder strĂ€ngarna som om de vore av stĂ„ltrĂ„d. Basisten, Patrik Lytholm, gungar fram kritvit funkblues. Trummisen, Micke Karlsson, tenderar att falla ned i de djupaste trĂ€skrytmer.
Det Àr sÄ hÀr bluesen ska upplevas.
<span class=MR>TonÄrsidoler</span>
Jag köpte The Teenage Idols hyllade ep, Northern City, tidigt i somras och spelade den intensivt under en dryg vecka. Sedan blev den stenhÄrda garagerocken alltför tröttsam och skivan Äkte ned i singelbacken. Men den har, med jÀmna mellanrum, krupit tillbaka in i stereon. Beat generator Àr en dundrande soulstÀnkare, lika delar Motown och fuzzboxar, som faktiskt gör sig Ànnu bÀttre nÀr bandets sÄngare, Halvard, klÀttrar omkring bland borden och Älar sig som pÄnyttfödd Iggy Pop.
Det Àr hektiskt och sexigt. Massor av oförfalskad energi och dynamik.
Under sista lÄten stormar publiken scenen och sliter och river i den gÀnglige sÄngaren.
<span class=MR>Volym</span>
Ibland drabbas man nÀstan av andnöd, en tryckande kÀnsla över bröstet, nÀr bandet bokstavligen pulvriserar trumhinnorna.
Volymen Àr öronbedövande och smÀrtsam nÀr bandet far fram, likt en orkan, över den minimala scenen. Allt flyter samman och det Àr omöjligt att urskilja hur musiken egentligen var tÀnkt att lÄta.
Jag vet att jag lÄter som en gnÀllig farbror. Jag vet ocksÄ att rockmusik i allmÀnhet och garagerock i synnerhet ska framföras med volymreglagen vridna lÄngt bortom folkhÀlsoinstitutets smÄborgerliga rekommendation.
Men det hÀr var verkligen högt.
Publik. En hel del mÀnniskor kom till klubben för att uppleva garagerock.
Kontakt. SÄngaren, Halvard, i ett intimt ögonblick tillsammans med ung kille som gillade garagerock.
Crax. Sven-à ke Ekman sjöng bedÄrande blues, ackompanjerad av en vÀlslipad Combo.
Crax Combo bjöd upp till en nyttig historielektion.
Handklapp. SÄngaren Halvard vet att garagerock och soul egentligen Àr samma sak.
SĂ„ jobbar vi med nyheter