EU en blivande federation ämne på Visbyseminarium
Är vi på väg mot en federation?Den frågan var utgångspunkten för ett öppet EU-seminarium, som hölls på Högskolan på Gotland på torsdagen inför ett 10-studenter.Föreläsare var Åke Pettersson ordförande i Centerpartiets internationella stiftelse och tillika ledamot av EU2004-kommittén, som har som främsta uppgift att stimulera en ¿folklig diskussion" om framtiden för EU.Åke Pettersson gav en mycket intressant och initierad bild av var EU står idag och vad som kan förväntas i en nära framtid när unionen skall fortsätta att växa, utvecklas och stärkas. Samtidigt som det blir en utökning av antalet medlemsstater från 15 till 25.Detta ställer frågorna om makt, effektivitet och demokrati i framtidens EU på sin spets.
74 procent av befolkningen bor i de sex största länderna. Endast 26 procent av invånarna bor i de 19 mindre nationerna.
Mot den bakgrunden måste självklart frågan ställas:
Hur skall makten fördelas?
Skall USA vara förebilden?
Eller ska Europa hitta sin helt egna maktprofil.
Och ska invånarna i Europa endast ha ett EU-medlemskap. Eller ska det finnas både ett nationellt medlemskap och ett EU-medlemskap.
För dagen talar allt för att det nationella medlemskapet kommer att finnas kvar samtidigt som de olika ländernas invånare får ett EU-medlemskap som ger en rad rättigheter i övriga EU-länder, som till exempel att ställa upp i val.
Det återstår bara att se hur det blir med den hederskodex som säger att all politisk makt i Sverige utgår från folket.
<span class=MR>2004 blir avgörande</span>
Ett konvent håller just nu på att förbereda den regeringskonferens som skall hållas 2004. Konventet skall framför allt diskutera och förbereda framtida reformer.
Konventet består av 105 ledamöter med Giscard d´Estaing som ordförande och representerar medlemsländernas och kandidatländernas regeringar och nationella parlament, kommissionen samt Europaparlamentet.
Det är i detta arbete som Sveriges regering företräds av vice statsminister Lena Hjelm Wallén och riksdagen av Sören Lekberg (s).
Vid regeringskonferensen 2004 ska EU:s toppolitiker träffas för att besluta om framtidsfrågorna, till exempel om det behövs en särskild kompetenskatalog som tydligt talar om vem som har ansvar för vad.
<span class=MR>Spänningar inom EU</span>
Åke Pettersson pekade i sitt anförande på några speciella frågeställningar som kommit till under resans gång.
Inte minst på grund av spänningarna inom EU i samband med Irak-kriget. Där visade i varje fall tre av de stora nationerna att det finns vilja att spela sina egna roller. Storbritannien ställde sig utan reservation bakom USA:s agerande, medan Frankrike och Tyskland deklarerade egna ståndpunkter mot deltagande i kriget på USA:s sida.
Frankrike, som för övrigt står utanför Nato, tog ställning i konflikten utan att över huvud taget diskutera Irak-frågan med Storbritanniens företrädare.
Att sedan Tyskland och Frankrike fick stöd och påhejades av Ryssland bidrog endast till att förstärka sprickan i denna ¿interna EU-angelägenhet".
Den första stora konflikten om EU:s utrikespolitik var en blottlagt faktum.
Men Åke Pettersson menade att det här trots allt kan föra någonting gott med sig på sikt. Förhoppningsvis kommer den inre krisen att leda fram till bättre koordination i EU:s utrikespolitik i framtiden.
<span class=MR>Det behövs regler</span>
Tonläget är idag sådant att de tre länderna klart visat att de har en vilja att överbrygga motsättningarna och hitta lösningar som parterna inom EU kan stå bakom.
Det behövs regler för ländernas uppträdande, ansåg Åke Pettersson.
De starkaste förespråkarna för att utveckla EU till en federation har tidigare funnits i Tyskland och Frankrike.
Men det har blivit svårare att vinna förståelse för federationstanken sedan de stora tunga länderna kommit i öppen konflikt med varandra vid första tillfälle, dvs Irak-kriget.
Britterna å sin sida protesterar idag kraftfullt och öppet mot ytterligare integrering.
Frågan får engelska tidningar att använda ¿krigsstilar" i rubrikerna nästan dagligen, konstaterade Åke Pettersson.
<span class=MR>Stark tradition</span>
Och så var det det här med makten... Var skall den ¿tunga makten" ligga?
Skall EU kanske till och med ha en president eller skall parlamentet få det avgörande inflytandet. Kanske ett parlament med två kamrar.
Och vilken roll skall de nationella parlamenten spela i framtiden.
Frågorna hopar sig?
Men saken är nog ändå den att den parlamentariska traditionen är mycket stark i Europa.
Så jobbar vi med nyheter