Erik Fransson började med att skriva insÀndare nÀr han arbetade pÄ Cementa. I maj Àr det fem Är sedan han tog över Folkbladets socialdemokratiska ledarsida. Han gillar att skÀlla pÄ borgarna, sÀger han.
FOLKBLADET
I maj Àr det fem Är sedan Slite-sonen Erik Fransson eftertrÀdde Ulla Pettersson pÄ posten som ledarskribent pÄ Folkbladet.
Han hade just flyttat frÄn VÀstervik till Knivsta och börjat pÄ IF Metall dÀr, men att kunna ÄtervÀnda till sitt Àlskade Gotland lockade sÄ dÀrför sökte han tjÀnsten.
Och fick den. Vilken lycktrÀff!
â Jag har alltid gillat politik och alltid varit en Ă„siktsmaskin i de flesta frĂ„gor. Allt det dĂ€r sammanfaller i det hĂ€r jobbet.
Erik, eller âFrasseâ som han kallas, vĂ€xte upp i ett medelklasshem i Slite med förĂ€ldrar som var sĂ„vĂ€l fackligt aktiva som föreningsmĂ€nniskor i största allmĂ€nhet.
SamhÀllsintresset kom tidigt, i högstadieÄren deltog han i bildandet av en SSU-klubb pÄ orten och mer vuxen blev han fackligt aktiv, pÄ Gotland och sedan i VÀstervik och alltsÄ nÄgra mÄnader i Uppsala.
Men det dÀr verktygsförrÄdet, dÄ?
Jo, det var innan fastlandsflytten, han hade hand om specialutrustning pÄ Cementa, tempot var ibland lÄgt och Erik fördrev tid genom att skriva insÀndare.
â HĂ„kan Ericsson tyckte tydligen de var bra sĂ„ under ett halvĂ„r 1999 hade jag en halvtidstjĂ€nst pĂ„ tidningen, det var min enda erfarenhet av mediabranschen innan jag fick jobbet.
Varje dag ska han tycka nÄgot i tidningen, Erik Fransson.
Men hÀr Àr han alltsÄ nu, i spalterna. Han drivs av att göra nÄgot Ät det han upplever som orÀttvisor i samhÀllet.
Och han gillar dynamiken. Att ena dagen vara filosofisk, nÀsta dag resonerande och tredje dagen skÀlla pÄ borgarna.
Det dÀr sistnÀmnda Àr kul, sÀger han.
â Jag gillar nĂ€r man visar olikheterna i varandras politik, politik ska vara lite verbal boxning. Inte slagsmĂ„l utan just boxning, dĂ€r finns regler och det man gör stannar i ringen. Utanför Ă€r man kompisar och respekterar varandra, det fĂ„r aldrig gĂ„ till överdrifter.
EmellanÄt krÀvs hÄrd hud, det sticker han inte under stol med. Den som sticker ut hakan mÄste vara beredd att ta en smÀll, dÀr har vi boxningen igen.
Mer jobbigt Àr det nÀr pÄhoppen blir personliga.
Som nĂ€r han hösten 2016 skrev en ledare om att, som han sĂ€ger, âen spade Ă€r en spadeâ.
â Det var i samband med nazisttumultet. Jag skrev att om man har nazistiska Ă„sikter sĂ„ Ă€r man nazist, Ă€ven om man inte gillar ordet. Det gick bananas, rekordlĂ€sning pĂ„ helagotland och trollfabrikerna försökte sĂ€tta Ă„t mig. Det var mĂ„nga kommentarer som var obehagliga.
Som ledarskribent krÀvs det ofta att man Àr hÄrdhudad, menar Erik Fransson.
Det bĂ€sta med jobbet som ledarskribent Ă€râŠsjĂ€lva jobbet. SĂ€ger han. Att sitta och klura, till slut fĂ„ till en ledare och dessutom göra det helt fritt.
För nej, han Àr inte styrd av partiet, ingen av de gotlÀndska ledarskribenterna Àr styrda av "sitt" parti.
â Det Ă€r inte mitt jobb att skaffa vĂ€ljare till sossarna, det har de andra som Ă€gnar sig Ă„t. Mitt uppdrag Ă€r att beskriva det gotlĂ€ndska samhĂ€llet ur socialdemokratiskt perspektiv.
Erik Fransson, Eva Bofride och Mats Linder Àr Gotlands Medias tre ledarskribenter.
Vilken Àr den största svÄrigheten, skulle du sÀga?
â Att hitta Ă€mnen, Ă€ven om det i och med internet Ă€r betydligt lĂ€ttare Ă€n nĂ€r jag vikarierade -99. Det viktiga Ă€r att variera sig och, som jag sa, ge bilden av samhĂ€llet ur olika perspektiv.
Men du, det dĂ€r om borgarna. Det Ă€r kul att skĂ€lla pĂ„ dem, sĂ€ger du. Ăr det lika kul nĂ€r de ger sig pĂ„ dig?
â Jamen det tycker jag. SĂ€rskilt nĂ€r Eva Bofride och jag kubbas blir det ett mervĂ€rde för lĂ€sarna, jag har inga problem att skilja pĂ„ sak och person. I och med att Folkbladet och GotlĂ€nningen ligger intill varandra i GT har vi en unik möjlighet att visa tvĂ„ sidor av samma politiska mynt.